Parterna förnekar inte att de har fört diskussioner om samverkan utan bara att det inte handlat om ifall Skogsstyrelsen ska tas in i styrningen av certifieringssystemet PEFC. Det skriver skogsägaren Sverker Liden.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartiklarna "Skogsstyrelsen: Inga planer på samarbete med PEFC" av Staffan Norin, Skogsstyrelsen och "LRF Skogsägarna: Vi är aldrig ombud för staten" av Paul Christensson, LRF Skogsägarna.
Parterna förnekar inte att de har fört diskussioner om samverkan utan bara att de inte har diskuterat om Skogsstyrelsen ska tas in i styrningen av certifieringssystemet PEFC, vilket är en helt annan fråga. Södra gick för ett år sedan ut med att man hade beslutat att blanda in staten i certifieringen genom att kräva att Skogsstyrelsen skulle godkänna skogsägarens skogsbruk. Exempelvis genom att peka ut vilka områden som borde skyddas för att fastigheten i nästa steg skulle kunna bli certifierad enligt PEFC. Skogsbolagen gjorde ett mer diffust uttalande i samma ärende.
Om man blandar in staten i en process som kräver att staten fattar ett beslut måste beslutet vara skriftligt och underlaget för beslutet ska kunna redovisas. Numera är det inte en fråga mellan Skogsstyrelsen och skogsägaren. Enligt Århuskonventionen kan allmänheten kräva att få ta del av beslutet och överklaga det. Om beslutet bygger på en skogsbruksplan blir den en offentlig handling. En försiktig skogsägare måste i framtiden så långt som det är möjligt undvika ärenden med Skogsstyrelsen för att inte bli indragen i långa processer med miljörörelsen. Det bör också en borgerlig regering beakta i lagstiftningen. Så långt som det är möjligt bör skogs- och viltvård avregleras eller förenklas.
Av den enkät jag fick från den forskargrupp som arbetade på uppdrag av skogsägarföreningarna och Skogsstyrelsen föreslogs att de enskilda skogsägarna endast skulle få ersättning om staten tog i anspråk mer än 10 procent av fastigheten. Det är inte att försvara äganderätten utan att tvärtom ge bort skogsägarnas egendom. Enkäten innehöll också förslag till hur skogsägareföreningarna kunde blandas in i myndighetsutövningen.
Varför vägrar LRF Skogsägarna att redovisa för medlemmarna vad de omfattande förhandlingarna med staten handlar om? Jag tycker att LRF ska inrätta en delegation med representanter från LRFs regioner där förhandlingsuppläggen förankras bland de enskilda skogsägarna, säljarna. Inte bara hos LRF Skogsägarna som styrs av och representerar skogsägarföreningarna, industriägarna och köparna av virke. Det skulle leda till en större öppenhet mot alla medlemmar i LRF.
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare
