Regeringen behöver satsa på en mångfald av lantbruksföretag och produktionsinriktningar i hela landet, i stället för dagens tonvikt vid produktionsmaximering. Det skriver Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har det senaste året arbetat med en uppdatering av Sveriges livsmedelsstrategi från 2017. En strategi som enligt riksdagen ska leda till en konkurrenskraftig livsmedelskedja där livsmedelsproduktionen ökar och nationella miljömål nås. En uppdatering är välkommen. Klimat- och naturkrisen får allt tydligare konsekvenser för livsmedelsproduktionen och svenska lantbrukare får det tuffare.
Peter Kullgrens aviserade fokus på ökad produktion och konkurrenskraft anser jag saknar avgörande beståndsdelar. För att säkra lönsamheten för merparten av svenska lantbrukare över tid och bidra till att miljömålen uppnås krävs ett förtydligande vad gäller vilken produktion som ska öka, på vilket sätt, och utifrån vems konkurrenskraft? För en politik som stärker konkurrenskraften hos en krympande skara allt större och specialiserade företag är inte samma politik som ökar konkurrenskraften för en mångfald av lantbruksföretag i en frisk natur.
Under snart ett sekel har produktionseffektiviteten i lantbruket ökat. Maten har blivit billigare men lantbruket har inte blivit lönsammare. Majoriteten av gårdarna har lagts ner. Samtidigt befinner sig 1600 av odlingslandskapets arter på rödlistan och centrala ekosystemtjänster som pollinering och kolinlagring försvagas. Lantbrukare fortsätter pressas av låg marknadsmakt och konkurrens på en global marknad där lägsta möjliga pris på råvara styr. Något som vårvinterns bondeprotester runtom i Europa gett starkt uttryck för. Resultatet blir en sårbar livsmedelskedja med låg beredskap där många lantbrukare tvingas ställa avans mot hållbarhet eftersom de inte erbjuds andra vägar till lönsamhet än fortsatt intensifiering.
Lantbruket är viktigare än så. Lantbrukare behöver få skäligt betalt för både råvara och miljönyttor, så att lönsamhet inte ställs mot miljö. Regeringen behöver satsa på en mångfald av lantbruksföretag och produktionsinriktningar i hela landet, i stället för dagens tonvikt vid produktionsmaximering utifrån status quo.
Ansvaret ligger både hos staten och i värdekedjan. Konsumenternas val är viktiga, men livsmedelsstrategin kan inte nöja sig med att konsumenternas efterfrågan ska styra, eftersom den till hög grad påverkas av livsmedelsindustrins, handelns och politikens val.
Naturskyddsföreningen vill i samverkan med lantbruket driva på för ett robust livsmedelssystem som klarar matförsörjning, miljömål och goda livsvillkor för bönder. För att nå dit vill vi se en livsmedelsstrategi 2.0 som:
• Ökar produktionen av framtidens svenska mat
• Fokuserar på frisk natur för att framtidssäkra lantbruket
• Främjar lantbruk i hela landet
• Breddar basen för lönsamhet: fler ersättningsmodeller för naturnytta
• Gynnar en animalieproduktion baserad på grovfoder, naturbete och restprodukter
• Ökar beredskap genom minskat beroendet av importerade insatsvaror
• Främjar en hållbar konsumtion
Landsbygdsministern behöver ta fram en livsmedelsstrategi 2.0 som vill någonting nytt.
Karin Lexén
Generalsekreterare Naturskyddsföreningen
