Ett samhälle byggt på tjänstemäns godtycke
Vårt land byggdes av kvinnor och män i vadmal men rivs nu i rasande fart av de med kostym. Vill vi ha ett samhälle som istället för kunskap bygger på tjänstemäns godtycke? Det skriver flera skribenter.
Vårt land byggdes av kvinnor och män i vadmal men rivs nu i rasande fart av de med kostym. Vill vi ha ett samhälle som istället för kunskap bygger på tjänstemäns godtycke? Det skriver flera skribenter.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Minns ni Astrid Lindgrens engagemang för barnen till de hårt arbetande kvinnorna och männen i Sverige på mitten av 1900-talet? Ta till exempel arbetarna på den för livsmedelsproduktionen livsviktiga gödselmedelsfabriken i Köping vid Mälaren. De jobbade även på lördagarna men hade trots det ett naturnära liv genom att på lördag eftermiddag ta sin roddbåt och ro över till sin sommarstuga på andra sidan Mälarviken. Där odlade man blommor och grönsaker, snickrade på sina stugor och barnen tumlade runt i naturen, byggde kojor och badade i Mälaren. Det fanns inga utsläpp av förorenande avlopp till Mälaren från stugorna eftersom man hade torrdass och återförde den värdefulla näringen till sina odlingar. Detsamma med bad, disk och tvättvatten. På så sätt renades vattnet så det blev mycket renare än det som idag släpps ut från Köpings och andra reningsverk.
Dessa grundläggande fundament för ett hållbart liv i harmoni med naturen har dagens beslutsfattare, lokala såväl som på riksnivå, torpederat genom att tvinga husägarna att installera minireningsverk eller att ansluta sig till kommunala reningsverk. Dessa lösningar kan aldrig mäta sig med naturnära och lokala kretslopp för näring och vattenrening. Trots det tvingas stugägarna bort från sina älskade paradis eftersom nyrika storstadsbor fattat tycke för deras tomter. Med en osaklig blandning av lögner och kortsiktig girighet tvingar miljökontoren och VA-bolagen sommarstugeägarna att, med vite om hundratusentals kronor, installera tekniska reningsverk eller ansluta sig till kommunalt, som inte behövs samt ger en stor miljöbelastning. De som inte har råd tvingas att sälja.
Men miljökontoren behöver inte vara marionetter för överklassen eftersom kommunernas politiker kan själva omprioritera tillsyn av enskilda avlopp och börja använda LAV (Lagen om Allmänna Vattentjänster) på annat sätt. Miljönämnden kan till exempel bestämma att pausa all planerad tillsyn för markbaserad rening tills miljörelevans och ekonomisk rimlighet är utrett. Politiker i kommunfullmäktige kan bestämma att använda LAV mer rättssäkert, exempelvis att använda §9 som ger möjlighet att inte ansluta hushåll där VA med fördel löses på annat sätt. Man kan även ge berörda skriftlig information och tid att lämna synpunkter innan beslut tas. Något som borde vara självklart i ett demokratiskt samhälle.
Nuvarande agerande resulterar i en misstro mot myndigheter som ett demokratiskt samhälle inte har råd med. Vårt land byggdes av kvinnor och män i vadmal men rivs nu i rasande fart av de med kostym. Det görs utan saklig grund! Otroligt nog räcker det att miljöinspektören påstår att en ”risk” finns för förorening för att döma ut ett avlopp! Miljökontoret behöver inte påvisa utsläpp från avloppsanläggningen. Vill vi ha ett samhälle som istället för kunskap bygger på tjänstemäns godtycke?
Anders Segerberg, Lars-Göran Carlsson, Kent Leonardsson, Tom Hagström, ordförande och ledamöter VA i Tiden
Ulf Morgan Svensson, civilekonom
Lars Hylander, docent i miljöanalys