Höj rösten för fler agronomer

Snart går sommaren över till höst. För vissa läsare av denna tidning är det en tid som, åtminstone under ett par år av våra liv, varit synonymt med kursstart vid SLU. I år, precis som i åratal, står dock många utbildningsplatser tomma. Söktrycket på agronomutbildningarna är lågt, och trots upprepade försök från SLU verkar det svårt att vända denna trend. Varför söktrycket på agronomprogrammet inte är högre är en komplex fråga, och kan vara kopplat till allt från utbildningens längd och löneläget till den låga kännedomen om vad en agronom är.

Att sprida kännedomen agronomtiteln till unga utan direkt koppling till de gröna näringarna är något SLU länge har jobbat aktivt med. De gröna näringarna behöver mer arbetskraft än vad sektorn själv kan producera. Själv är jag, som nyexaminerad agronom, en produkt av denna kampanj. Jag inledde mina studier 2019, och har under de senaste åren inte förvånats över det låga söktrycket på utbildningarna. Under mina sex år på Ultuna har jag nämligen sett inte mindre än fyra olika programstrukturer för agronomprogrammet. Programmet har lagts om, gång på gång, för att attrahera nya studenter, men med detta har också följt en oro bland studenterna och söktrycket har förblivit konstant lågt till utbildningarna.

För unga med kopplingar till de gröna näringarna har dessa förändringar kanske inte gjort så stor skillnad. Agronom har man alltid kunnat bli, och för de med en uppväxt inom de gröna näringarna, har detta antagligen varit det viktigaste. Dock krävs det mycket mod av en tonåring, utan koppling till agronomtiteln, att söka ett program som lagts om fyra gånger på 10 år. Särskilt när man knappt ens vet vad en agronom gör om dagarna. Nu får vi, fyra agronomprogram senare, konstatera att det kanske inte är programstrukturen det är fel på. Istället måste universitetet hitta andra sätt att attrahera studenter på. Agronomtiteln måste bli högljuddare och synas fler i sammanhang där blivande studenter rör sig. 

Här har både näringslivet och universitetet en viktig roll att spela, genom att lyfta yrkesverksamma agronomer och skapa intresse för deras omväxlande och viktiga vardag.

Att SLU har lagt om agronomprogrammets struktur med så hög frekvens under de senaste åren har säkert skett i all välmening. Dock är risken att detta skrämt iväg fler än vad det har attraherat. Nu behöver agronomprogrammet få vila från omstruktureringar, så att det istället kan börja hävda sin plats som en av Sveriges viktigaste utbildningar. När det finns en trygghet i utbildningsstrukturen kommer agronomerna ha lättare att synas i sin omvärld, och intresset för vår fantastiska sektor kommer då förhoppningsvis skjuta i höjden.