Vi riskerar därmed att förlora en stor del av våra kulturhistoriska miljöer och en viktig del av vår industrihistoria. Företagarna som driver dessa små vattenkraftverk skapar arbetstillfällen på bruksorter i glesbygden. Skulle dessa företagare tvingas att lägga ner kommer arbetstillfällen att förloras just på de platser där de behövs allra mest.
Enligt vattenverksamhetsutredningens förslag ska nämligen alla vattenkraftverk som har tillstånd äldre än Miljöbalken tvingas att söka nya tillstånd. Den stora merparten av existerande vattenkraftverk har tillstånd att bedriva verksamheten baserat på 1918 års vattenlag. Dessa kraftverk skulle tvingas att söka nytt tillstånd med ytterst osäkert utfall eftersom utgångspunkten är att befintliga kraftverk ska prövas som om de inte existerar. Eftersom Miljöbalken ställer hårda krav gällande exempelvis fisktrappor, kommer många små kraftverk dömas att välja mellan dyra investeringar eller att helt enkelt riva dammarna och återställa vattenmiljön till hur den kan ha sett ut innan dammen byggdes. De mindre vattenkraftverken är tyvärr hotade även om utredningens förslag inte blir verklighet. Redan idag omprövas gamla vattendomar, vilket prövar de viktiga principerna om äganderätt och egendomsskydd. En småföretagare som vill genomföra förbättringar på sitt kraftverk kan räkna med att få sin ansökan bestridd i domstol.
Naturmiljön är viktig, men även andra värden behöver beaktas. Går det exempelvis att uppnå miljömålen utan att behöva inskränka på äganderätten och egendomsskyddet? Kan vi uppfylla EUs krav utan att riskera att en del av vår klimatneutrala energiförsörjning läggs ner med höjda elpriser som följd?
Regeringen, som gärna framhåller vikten av en levande landsbygd bör noggrant undersöka hur en allt hårdare lagstiftning på området påverkar företagarklimatet i glesbygden. Låt inte en ensidig fokusering på luddiga miljökrav förstöra värdefulla kulturvärden och arbetstillfällen.
undefined