Kanske denna kritik blivit haussad av de artiklar som DN publicerade förra året om skogsbrukets negativa effekter. Hans Tibell i Östhammar gjorde en saklig beskrivning av DNs artiklar som jag vill upprepa:
Fy för kalhyggen, för de är fula
Dessa påståenden görs alltså av DN om skogen, Sveriges viktigaste råvara och största exportindustri. Som moteld ger jag lite fakta om skogsnäringen:
Den svenska skogen sysselsätter direkt eller indirekt 180 000 personer. Bruttoexporten av skogsprodukter uppgår till cirka 125 miljarder och nettoexporten till närmare 100 miljarder. Sedan 1920-talet har virkesförrådet ökat med mer än 80 procent. Jag kan inte heller låta bli att informera kverulanterna om att det var skogen som räddade Sverige från ekonomisk katastrof vid finanskrisen 2007.
Landsbygden har alltså en stor betydelse för svensk ekonomi och är genom skogen, livsmedelsproduktionen och rekreationen en garanti för Sveriges framtida konkurrensförmåga ute i världen. Inte minst för att minska vårt oljeberoende. För att göra mina påståenden ännu mer konkreta vill jag nämna tre produktioner från den svenska skogen som pekar på att Sverige ligger i framkant när det gäller industriell utveckling och sysselsättning på landsbygden.
Den första är viskos
Den andra tillverkningen är framställningen av biodrivmede
Den tredje produkten är hygienprodukter. Det finns miljoner kvinnor i världen som lider av inkontinensproblem som gör det svårt för dem att leva ett aktivt liv. Svenska trosskydd har forskats fram genom skogsprodukter som råvara och ökat livskvaliteten för dessa kvinnor.
Jag hoppas att denna beskrivning av en del av verkligheten på landsbygden ska ge en vink till de kritiska bygderomantiker, som är negativa till landsbygden, att försöka titta lite mer objektivt på den verksamhet som vi fastboende lever för och i!
undefined