Slut på ett snurrigt år

Så kom vintern. Från en dag till en annan låg det flera decimeter fluffig och vit snö på vår gårdsplan och överallt i skogen. Så härligt ändå med en vit jul. För nu är det ju det: jul igen och julafton redan på måndag.

Vi är nog många gissar jag, som känner att ett år snurrar runt väldigt och alltför fort, som en aldrig avstannande långdans runt julgranen och midsommarstången och granen igen. För så satt vi där igen och hörde barnens sång i luciatåget. Hämtade granen. Planerade för skinkan och julklapparna. Letade utomhusbelysningen. Kladdade med knäcken och tänkte den här gången också, att nästa gång det är jul igen, då måste vi väl ändå ta chansen att stanna upp, innan vardagen snurrar på igen och det vänder till sommartid. Igen.

Att det snurrar på, är väl det minsta man kan säga. I den eviga ringdansens tecken vill jag härmed ringa ut det gamla året genom att ringa in några spridda iakttagelser kring årsringen 2018 på temat ”snurr”:

Snurr nr 1: Cirkulär ekonomi. Hur många som ligger under granen när det nu beger sig återstår förstås att se, men att det återvunna plagget, helt eller delvis tillverkat av återvunna material utsågs till Årets julklapp avspeglar förhoppningsvis att tanken om bruk genom återbruk och kretslopp bättre är i omlopp i konsumentled. Den galaklänning i papper som uppvisades på årets Nobelfest är i så fall ett ytterligare tecken i tiden. Förhoppningsvis kan vi snart se fler kläder av förnyelsebar skogsråvara i butikerna.

Snurr nr 2: Talmansrunda - var det ens ett ord i var mans vokabulär före hösten 2018? Nu vet vi vad det innebär, för det har blivit många, inte minst för demokratin, plågsamma varv sedan valet. Ingen kan veta var den här långdansen i riksdag och regering till sist leder, om alls någonstans. Stefan Löfven kan glädja sig åt att han är den partiledare som flest vill äta julbord hos, enligt Livsmedelsföretagens undersökning. Alltid något, i brist på rundabordsuppgörelser.

Snurr nr 3: Rundgång. Många tolkningsärenden kring äganderätten och nyttjanderätten av skogen hänger i luften inför 2019. Förhållningssättet till skogen och bruket av den förnyas ständigt, men vad det hela i grunden handlar om är urgamla politiska frågor om enskilt kontra allmänt, stat kontra individ som går runt; hur, vad, för och av vem, varför?

Det påminner mig om den stiftsskogmästare jag intervjuade i ett sammanhang som efter 50 verksamma år konstaterade att man måste vara lite elastisk när man håller på med skogen, eftersom tolkningarna av vad skogsbruk är och bör vara skiftar i takt med referensramarna, som förändras över tid.

Detsamma gäller visst livets långdans i stort, att man får vara lite elastisk.

God jul alla läsare! Vi ses och ”töjs” tillsammans på nästa varv runt solen.

Anna Stjernström

Skogsägare och historiker