Slättmarkerna är inga öknar
Stenmurar, åkerholmar och annat som lantbrukare kan få miljöstöd för är viktiga för den biologiska landsbygden i slättlandskapen. Det slår SLU-forskare fast i en ny avhandling.
Slättbygderna beskylls ofta för att utplåna den biologiska mångfalden i landskapet. Men åkerholmar, stenmurar, obrukade gräsmarker och andra områden som lantbrukare kan få miljöstöd för är viktiga för ett rikt fågelliv på jordbruksslätterna. Slätterna i södra och mellersta Sverige är därmed inte alls ökenområden när det kommer till biologisk mångfald, det är en av slutsatserna i en avhandling från SLU.
Det handlar bland annat om de fälthäckande fågelarterna, såsom sånglärka, storspov och tofsvipa som framförallt finns i öppna slättlandskap. En av de mest artrikaste miljöerna är dock runt gårdarnas byggnader som inte ingår i miljöstöden i dagsläget. Andra miljöer som är viktiga för att gynna artrikedomen även om de inte är stödberättigade kan vara gamla hus, träd och gödselstackar.
Djurgårdar skapar dessutom bra levnadsmiljöer för arter som stare och olika svalor, finkar och sparvar. Mindre arealer av perenna grödor och långliggande betesmarker är också viktiga för fågellivet enligt avhandlingen.