"Släpp in oss ungdomar i föreningarna"

Martin Johansson, 24, vill vara medlem i Södra redan i dag trots att han ännu inte äger den skog han brukar. Men det skulle kräva att han arrenderar skogen av sin far som äger familjegården.

Martin Johansson är den som är ansvarig för skogsbruket hemma på gården nära Lagan i Kronobergs län. Men eftersom han inte äger skogen är han heller inte medlem i Södra.

– Men ska jag kunna utvecklas så vill jag ha tillgång till samma förmåner som medlemmarna har. Jag vill kunna sitta med på möten och vara aktiv i föreningens verksamhet och göra fullvärdiga virkesaffärer. Skogsägarföreningarna måste tänka på framtiden, det vill säga ungdomarna, säger han.

Enligt Södras medlemsavdelning kan man vara medlem i föreningen om man arrenderar skogsmark. Martin Johansson skulle alltså kunna arrendera skogen av sin far och bli medlem. Men den regeln sänder fel signaler, tycker han.

– Varför ska man behöva arrendera? Blir det för krångligt för ungdomar att engagera sig i skogsägarföreningar kanske de söker andra vägar och går till andra aktörer, säger Martin Johansson.

Visst, han inser att efterlikvider och insatsemissioner gör frågan svårare. Han har heller inget eget förslag på hur problemet skulle kunna lösas men vill lyfta frågan till debatt.

– Vi får väl se om jag får något svar. Kanske kan en motsvarighet till LRF Ungdomen inom skogsägarrörelsen vara en början, säger han.

Han poängterar också vikten av att väcka och bevara intresset hos ungdomar. För honom själv var det avgörande att tidigt få ta ansvar. Redan som liten kapade han ved med bågsåg. Och under övervakning lärde han sig tidigt att hantera röjsåg och motorsåg. Han undrar om det är rätt att ha en så hög åldersgräns som 18 år för motorsåg.

– Min far känner mig bättre än vad Arbetsmiljöverket gör. Och får man inte prova är det lätt att tappa intresset.

– Ett generationsskifte inom en rimlig framtid är ju också en sporre. Ju bättre jag sköter skogen i dag desto mer kan jag få ut av den när jag tar över, säger Martin Johansson.

– Priserna på skogsfastigheter är för höga. Kapitalstarka investerare, som i vissa fall bara är ute efter en jaktmark, och köpare som kan göra förmånliga skatteavdrag är svåra att matcha i en budgivning.

Om ungdomar hade större chanser att köpa skog skulle också storleken på fastigheterna kunna hållas nere. Det är ett självändamål, anser Martin Johansson.

– Varför måste alla fastigheter vara så stora? En mindre fastighet, med en aktiv ägare, sköts nog ofta bättre än en stor fastighet, säger han.