"Slamförsök går stick i stäv med precisionsodling"

REPLIK. För Per-Göran Andersson tog det 37 år av kritiska ögon för att ta ställning för slamspridning på åkermark och ändå kom han till en felaktig slutsats. För undertecknad tog det bråkdelen av den tiden för att förstå att man inte kan skönmåla samhällets blandade avfall från hushåll, industri och dagvatten och omdefiniera det till ett ovärderligt gödselmedel.

Hushållningssällskapets slamförsök går stick i stäv med precisionsodling och det omfattande arbete som bedrivs av majoriteten av svenska bönder för att minska läckaget av övergödande ämnen.

Resultaten från olika försöksrutor blandas ihop till ett medelvärde på ett sätt som gör att relevansen för en lantbrukare, som vill bedriva en verksamhet enligt god jordbrukarsed och med växtnäring i balans, helt försvinner. I stället för väl avvägda gödselrekommendationer uppvisar försöken en massiv upplagring av fosfor i jorden. Är detta verkligen Hushållningssällskapets målsättning?

Jag uppmanar verkligen alla intresserade att granska Hushållningssällskapets försök och slutsatser. Genom att studera tabell 5 på sidan 27 i rapport 17 från december 2015 ser man att den enda gång som en högre skörd uppnås jämfört med rekommenderad giva av mineralgödsel är när man sprider såväl full NKP-giva samt 1 eller 3 ton slam ts/ha och år, det vill säga när man ignorerar alla rekommendationer som Jordbruksverket ger.

LÄS MER: "Slamspridning är inte farligt"

Vi är alla väl medvetna om att riskerna för fosforläckage ökar med ökade halter av fosfor och att om vi ska undvika tvingande krav från myndigheterna via vattendirektivet så måste alla ta sitt ansvar. Därför är det ledsamt att läsa om hur en person som ägnat så lång tid av sitt liv för att propagera för spridning av föroreningar vägrar att se hela bilden. I stället försöker man få lantbrukare som vill ta ansvar, och med rätta kräver att staden ska ansvara för ett hållbart kretslopp, att stå med mössan i hand och tacksamt ta emot städernas föroreningar.

Kommunernas eget ansvar kommer här in i ett nytt perspektiv. Först uppmuntrar man lantbrukarna att ta emot stora mängder avfall, och slipper på så sätt deponiavgifter, samtidigt som man noggrant reglerar lantbruket för att bedriva miljöfarlig verksamhet. Detta kan i förlängningen innebära att slamspridarna riskerar att bidra till att all framtida lantbruksverksamhet får hårdare regleringar.

Vi vet att slammet innehåller stora mängder föroreningar, varav mikroplaster är ett nytt orosmoment. Vi vet att Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen avråder från slamspridning. Vi vet att det finns bättre och renare teknik. Vi vet att det i stora delar av Europa lagstadgas om kraftiga restriktioner när det gäller slamspridning. Vi vet att konsumenterna kräver mer och att vi skall värna om åkermarken.

Därför ska vi inte lyssna på reningsverkens illa dolda propaganda att på billigaste möjliga sätt bli kvitt sitt slam utan i stället diskutera hur vi kan uppnå ett hållbart kretslopp som vi kan vara stolta över.

Torsten Torstensson

Uddevalla