Slå vakt om folkrörelsen
De insatser som vi sett bland annat under sommarens torka och bränder har sitt ursprung i våra folkrörelser. LRF bör behålla sin folkrörelseidentitet, skriver Sören Larsson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Folkrörelsernas betydelse för vårt moderna och demokratiska samhälles framväxt kan inte överskattas. De fungerade som folkuniversitet och fick människor att inse nyttan av samverkan och solidaritet. I den diskussion om framtiden som nu påbörjats inom LRF hörs röster som anser att LRF skall lämna folkrörelsetraditionen bakom sig. De anser att LRF skall vara en intresse- och näringspolitisk organisation och ingenting annat. Somliga verkar rent av vara obekväma med tanken att LRF också ska kunna fungera som en folkrörelse.
För egen del anser jag tvärtom att det kommer att bli allt viktigare, inte bara för lantbrukarna utan för hela samhället, att de värderingar och den kultur som kännetecknat folkrörelserna finns kvar och utvecklas. Det mesta talar för att civilsamhället i ökad omfattning måste bidra till samhällsbygget i en tid när de offentliga insatserna sviktar. Men det handlar också om att på det individuella planet kunna känna sig inkluderad och få leva med vetskapen att människor ställer upp för varandra när det behövs. Det är den bästa grunden för ett gott samhälle.
Tack och lov finns även idag många exempel på att människor bryr sig. Det upplevde vi när stormarna Gudrun och Per drabbade södra Sverige, vid den stora branden i Västmanland för fyra år sedan och vid de bränder som drabbat oss i sommar. LRFs omsorgsgrupper är ett annat exempel liksom allt engagemang som på många håll visas flyktingar som kommit till vårt land.
För en organisation som LRF är det enligt min mening viktigt att identiteten också omfattar dessa värden - på alla nivåer. I lokalavdelningens ”gener” ska ingå att man självfallet ställer upp inte bara vid sjukdom och olycksfall, utan till exempel också när någon drabbas av djurrättsaktivister. Ingen ska behöva bli lämnad ensam när skränande aktivister står utanför dörren.
Folkrörelserna stimulerar också sina medlemmar till ett brett samhällsengagemang. Men om folkrörelsekulturen ska överleva måste arbetsformerna utvecklas och anpassas till hur människor vill samverka idag. Härvidlag har de politiska partierna misslyckats och medlemsantalen har sjunkit kraftigt. Numera finansierar partierna därför sin verksamhet genom att bevilja sig själva skattemedel i stället för att förlita sig på medlemsavgifter. Det finns onekligen lärdomar att dra av partiernas misslyckanden.
Slutligen bör understrykas att en bevarad folkrörelseidentitet inte försvårar arbetet som intresse- och näringspolitisk organisation. Tvärtom visar erfarenheterna att folkrörelsekulturen tillför en särskild styrka. Kombinationen hög kompetens och idealitet brukar vara framgångsrik.
Sören Larsson
Stockholm