Skräm inte barnen med maten
Få har väl undgått förra veckans snackis, LRF i Nyköping tog sig före att servera hamburgare utanför en skola när skolmatsalen hade köttfri dag.
Tilltaget möttes av en skur av reaktioner i medier, särskilt på sociala medier. Många har ondgjort sig över ett – sannolikt felciterat – uttalande av en av LRF-kvinnorna i Nyköping, det om att tjejer blir ”snyggare av att äta kött”.
Själv tycker jag att aktionen i Nyköping var uppfriskande. Äntligen slog någon en spricka i muren av politiskt korrekthet, och det på ett trots allt rätt oskyldigt sätt. Uppmärksamheten ledde också till att LRFs ordförande Helena Jonsson fick sitta i Aktuellt-studion och lägga fram sina klimatargument för svenskt kött.
Varför ska vi ha ”köttfri dag” i skolan? Vi har ju faktiskt alltid haft det, men utan åthävor. Så här tänkvärt skriver Martin Moraeus, LRF Dalarnas ordförande, om sin skoltid på Facebook:
”På tisdagar serverades fisk, på torsdagar ärtsoppa och pannkakor och på fredag var det gröt med saftsoppa. I princip var det alltså tre ”köttfria” dagar per vecka. Ingen gjorde någon affär av att det var köttfria dagar. På den tiden var man nämligen mer intresserad av vad som serverades än av vad som inte serverades.”
Själv minns jag potatisbullarna med lingon (utan fläsk till), en av de mer populära rätterna i matsalen.
Men jag minns också en annan sak från min barndom; skräcken som kunde hemsöka ett någorlunda fantasifullt barn som hade lyssnat till vuxnas prat. Det var rädslan för att det skulle bli krig, för atombomben och för farliga sjukdomar…
Däremot var det ingen som skrämde mig för maten. Det är detta som är felet med ”Köttfri dag”. Man belastar våra små med moralkakor kopplade till maten de ska äta. Man lägger ett ok på deras axlar; äter du för mycket kött kan världen gå under…
Många barn har ändå ett komplicerat förhållande till mat. Underblås inte det, försök i stället inspirera till matglädje. Servera näringsrik och god mat i skolan, som barnen vill äta. För barn behöver äta för att växa och bli friska, säkert var det detta som den felciterade LRF-kvinnan i Nyköping ville förmedla.