Skogsutredningens andra delbetänkande har lämnats över. Med 55 förslag är tanken att investeringsviljan i skogen ska öka så att tillväxten ökar och därmed tillgången till biomassa.
– Förutsatt att regeringen väljer att gå vidare med förslagen är jag säker på att förslagen kommer att bidra till det, säger utredaren Göran Örlander.
I december 2024 lämnade utredaren Göran Örlander över första delen av skogsutredningen till regeringen. I den andra delen av skogsutredningen har Örlander gjort en översyn av skogspolitikens utveckling sedan den skogspolitiska reformen 1993, och då kommit fram till att den svenska modellen har varit framgångsrik eftersom den lett till en positiv utveckling för de två skogspolitiska målen miljö och produktion. Han menar därför att principerna som hittills gällt för den svenska skogspolitiken är en stabil grund även för den framtida inriktning.
– Det jag föreslår är att vi ska gå tillbaka till hur tanken var 1993. Detaljeringen i lagstiftningen har ökat väldigt mycket bland annat på grund av EU, vilket lett till otydligheter för skogsägarna, säger Göran Örlander.
Med det som utgångspunkt lägger utredaren fram ett antal förslag som ska öka investeringsviljan i skogssektorn. När det gäller naturvårdsavsättningar och miljöhänsyn är ett av förslagen att regeringen ska göra en politisk avvägning av hur stor areal som bör undantas från skogsbruk så att det blir tydligt hur mycket skog som kan brukas.
– Idag är det otydligt hur mycket skog som skyddas och hur mycket som kan användas för skogsproduktion. Det behöver bli tydligare för att få långsiktiga spelregler, säger Göran Örlander.
Ett annat förslag är att EUs fågeldirektiv inte längre ska tillämpas mer långtgående och ingripande för markägare än vad som är nödvändigt.
– I botten finns det en felaktig översättning av EU-direktivet som har lett fram till en överimplementering och en skarpare tillämpning i svensk lag, konstaterar Göran Örlander.
Göran Örlander föreslår vidare att beslut om naturreservat ska kunna upphävas om syftet med reservatet inte längre finns kvar. I fjällnära skog vill utredaren att rätten till ersättning vid nekat tillstånd för avverkning ska ersättas av en rätt att kräva att ett skogsmarks-skyddsområde bildas. Skogsmarksskyddsområde är en ny form av områdesskydd som föreslogs i utredningens första delbetänkande.
Ett annat sätt att öka investeringsviljan är enligt utredningen att öka rådgivningen till skogsägarna. Därför vill Göran Örlander att regeringen avsätter pengar som är speciellt avsedda för rådgivning i Skogsstyrelsens regleringsbrev. Han vill också att Skogsstyrelsen ska genomföra en informationskampanj under fem år för att öka kunskapen hos framför allt skogsägarna.
Utredaren pekar på att en viktig del i utredningen handlat om att lämna förslag som bidrar till ökad skoglig tillväxt och en långsiktigt ökad tillgång till hållbar skoglig biomassa.
Ett framgångsrikt föryngringsarbete är avgörande för god tillväxt, skriver utredaren. Därför föreslår han att Skogsstyrelsen ska ändra föreskrifterna om föryngringsåtgärder när gäller tidpunkten för tillfredsställande plantuppslag, plantantal och fördelning, för att förbättra möjligheterna för tillsyn.
– Det är en skärpning av kraven och tillsynen vid återväxt och man kan säga att det är en återgång till hur det var för några år sedan. Det handlar om kvaliteten på återväxten, säger han.
Ökad röjning är ett annat sätt att öka tillväxten och utredarens bild är att röjning sker i för liten utsträckning och för sent. För att råda bot på det vill han att SLU ska göra en inventering av ungskog och att Skogsstyrelsen ska göra uppföljning för att kunna informera markägare om röjningsbehovet.
– Enklare att riva upp beslut om naturreservat.
– Nya möjligheter att använda bättre plantmaterial.
– Större möjligheter att använda främmande trädslag.
– Skärpta återväxtkrav.
– Underrättelsekravet om skyddsdikning tas bort.
– Ökade möjligheter att gödsla skogen.
– Stor satsning på rådgivning till markägarna.
– Satsning på ökad forskning om skogsproduktion.
– Säkerställa ett evidensbaserat arbetssätt hos myndigheter som arbetar med uppföljning och utvärdering.
– Lägsta ålder för slutavverkning i norra Sverige sänks till samma nivå som i södra Sverige.
