Skogsutredningen – en manual för mångsidigt nyttjande
Skogsutredningen är en manual över hur den svenska skogen borde hanteras för att leverera en mix av värden. Det skriver Anders Pettersson, Storsele.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Relativt nyligen har den statlige utredaren Göran Örlander presenterat sitt slutbetänkande angående nyttjandet av den svenska skogen ("En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk" (SOU 2025:93)). Förslaget är nu ute på remiss. Enligt mitt tycke har Göran Örlander gjort ett alldeles utmärkt arbete. Betänkandet är en manual över hur den svenska skogen borde hanteras för att leverera en mix av värden. Få andra verksamheter är så långsiktiga som skogsbruk och av den anledningen behövs stabila spelregler över tid. Genom förslag som skapar trygghet, förutsägbarhet och investeringsvilja för landets skogsägare kan samhället också uppnå kollektiva mål till nytta för alla. Grunden är att skogspolitiken med frihet under ansvar ligger fast men i vissa delar föreslår utredaren nya och tydligare samhällsmål och att styrningen mot dem sker med större politisk inblandning.
När det gäller övergripande viktning mellan värden som ekonomi, klimatnytta och mångfald överlåter han klokt nog detta åt politiken. Det finns inget färdigt facit för hur sådant ska göras på bästa sätt.
Just därför måste den balansen ytterst vila på demokratiska processer. Det vi får hoppas på nu är att politiken förstår att de presenterade förslagen utgör en helhet som inte i för hög utsträckning får demonteras ner i beståndsdelar. Lockelsen för staten är väl som vanligt stor att prioritera bort de mer kostsamma förslagen till förmån för de billiga. Jag ser risker för att det brister i politisk insikt om att uppfyllandet av mångfaldsmål faktiskt måste få kosta en del.
Jag delar inte uppfattning med de som anser att naturvård i form av avsättningar redan nu är tillräckliga. Här behöver mer göras, särskilt i regioner med låg andel formellt skydd. Likaså ser jag ett behov av att utveckla detaljhänsyn och alternativa brukningsformer vilket delvis borde ske med stöd från samhället. Men generellt ska det vara självklart att markägare som gör mer omfattande prestationer för ett samhällsvärde som mångfald ska premieras i betydligt större omfattning än idag. Det ska också vara givet att begränsningar av skogsbruk på vissa arealer ska kunna mötas av mer produktionsinriktning på annan.
Från miljösidan, både från det politiska och ideella lägret, hörs förstås missnöje när en utredning föreslår satsningar på skoglig produktion och tillväxt. Tyvärr vägrar dessa grupper se verkligheten som den är. Att en sänkt svensk skogstillväxt och avverkning sannolikt ökar på en global fossil konsumtion och/eller leder till utarmning av mångfald i känsligare skogar än de svenska.
Anders Pettersson,
Skogsbrukare Sorsele