Skogsnäringen vill ta större ansvar
undefined
undefined
I skogsbrandutredningen som nyligen lades fram för regeringen ingår ”Fem punkter för effektiv brandbekämpning”. Där föreslår Skogsindustrierna, LRF Skogsägarna, Sveaskog och Prästlönetillgångarna inom Svenska Kyrkan åtgärder som ska öka branschens och samhällets chanser att stå pall vid skogsbränder.
De skriver också: ”Skogsnäringen åtar sig att stå för de kostnader som berör dem i förslagen.”
– Det kan se lite vidlyftigt ut, säger Mellanskogs styrelseordförande Karin Perers som även var en av utredningens experter. Men branschen betalar redan. För efter branden i Västmanland 2014 införde vi gemensamt en kod om att stoppa maskinarbeten i skogen eller ha med brandvakt vid förhöjd brandrisk. Det fördyrar arbetet, men ingen av sommarens bränder orsakades av skogsarbete.
Förslagen handlar bland annat om att stärka räddningstjänsternas och myndigheternas förmågor, men att också bygga upp deras samarbetsförmåga sinsemellan eller mot det civila samhället. Vidare bör räddningstjänsternas kunskapsnivåer om skog, väder och glesbygd höjas.
Andra punkter rör hur tillgången till helikoptrar ska förbättras eller att staten tidigt eller direkt bör ta över kostnaden för släckningen. Idag går staten in först när branden blivit stor, vilket kan få kommunala räddningstjänster att hålla igen på ett kontraproduktivt sätt.
En annan viktig fråga är tiden efter en brand. Idag ansvarar skogsägaren helt för bevakningen och eftersläckningen.
– För många är det övermäktigt. Vi vill se ett samordnat eftersläckningsansvar där varje skogsägare är delaktig genom någon slags försäkring. Eftersläckningen ska ske professionellt både för att ha full effekt, och för att de som gör arbetet ska vara trygga, säger Karin Perers.
Några förslag och uppmaningar ur ”Fem punkter för effektiv brandbekämpning”:
1. Skapa i förväg beslutsgångar över både geografiska och myndighetsmässiga gränser.
2. Ge räddningstjänsten tillgång till skogsbranschens geografiska information.
3. Lär räddningstjänsten att bättre utnyttja landsbygdens resurser, som maskiner.
4. Låt staten ta över kostnaden tidigare, då fördelas den rimligare över landet.
5. Regering och myndigheter, ta del av skogsnäringens erfarenheter och kunskap.