Skogsnäringen bör få en framträdande roll i försvaret
Att skogen är en tänkbar måltavla för främmande makt är något vi får förutsätta. Lokalkännedom, praktisk kunskap och fasta rutiner är hårdvaluta. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Frågan om beredskap och totalförsvar har väckts till liv efter en slumrande tillvaro i nedrustningens och "den eviga fredens" tidevarv. Under de senaste årens nyväckta debatt om svensk beredskap är det ofta jordbruket som har stått i centrum. Utredningar har tillsatts för att undersöka möjligheterna att bygga upp omsättningslager efter finländsk förlaga, men även behov på lager för kritiska insatsvaror, reservdelar och infrastruktur har lyfts.
I den mån som skogsnäringen nämns så är det ofta i svepande ordalag där det låter som att det främst handlar om att använda skogens resurser till ved och fliseldning om krisen kommer. Men det finns ju såklart så mycket mer i hela den vidsträckta skogsnäringen med ett finmaskigt nät över alla Sveriges bygder. Skogsbilvägar kan spela en avgörande nyckelroll för att transportera gods, virke och en förutsätting för att industrier ska kunna hållas igång. Skogsnäringens betydande exportdel är också viktig inte minst i en krissituation. En liknelse till Ukrainas stora export av livsmedel till världsmarknaden är inte långt bort.
Det saknas dock en överblick och en tydlig ansvarsfördelning. Det är inte unikt för skogsnäringen - samma oreda finns i ett tvärsnitt i samhället. Även om beredskapsfrågan diskuteras flitigt och flera olika statliga utredningar har tillsatts för en stärkt försörjningsförmåga så är vi krasst nog lika sårbara som innan pandemin och Rysslands invasion av Ukraina. Här behöver regeringen visa ett tydligt politiskt ledarskap. Skogsstyrelsen bör få ett utökat uppdrag för att samordna beredskapen inom skogsnäringen.
Skogsägare behöver resurser för att kunna säkra sina skogar mot framtida hot i form av naturkatastrofer och skadegörare. Skogsentreprenörer är en viktig kugge i kedjan för att skogsbruket och skogsindustrierna ska kunna rulla även i en krissituation. Bemanningsfrågan är en ödesfråga där personal och verkstäder kan användas för militära ändamål om det skulle behövas. Skogsägare, intresseföreningar och företag har visat på handlingskraft inte minst under de stora skogsbränderna. Sedan dess finns på flera håll i landet organiserade samarbeten mellan myndigheter, kommuner, maskinringar och skogsägarföreningar, LRF-avdelningar och andra aktörer.
Att skogen är en tänkbar måltavla för främmande makt är något vi får förutsätta. Brand i ledningsgator kan stora stora störningar i el- och telenätet. Lokalkännedom, praktisk kunskap och fasta rutiner är hårdvaluta. Ett fungerande utbyggt brandflyg och en systematisk beredskapsplan för hela skogsnäringen är därför nödvändig.