Skogsnäringen borde vara självklar i svensk beredskap
Skogsnäringen behöver klassifieras som samhällsviktig och en övergripande plan behöver göras för hur hela kedjan och kritisk infrastruktur måste fungera även i kris. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Skogslandet Sverige är unikt med att två tredjedelar av vår totala landareal är täckt av skog. Trots det stora export- och förädlingsvärdet samt att 140 000 människor sysselsätts i den logistikkedja som finns i ett finmaskat nät över hela landet så är det uppenbart att många ändå inte känner till nyttorna. Det verkar helt enkelt lätt att ta skogen och dess produkter för givna. "Man ser inte skogen för alla träden - skogsnäringens viktiga men bortglömda bidrag till försörjningsbredskapen", som är titeln på en nyligen publicerad rapport från arbetsgruppen Skog och bioenergi inom Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens Försörjningsberedskapsprogram. Den senaste tidens fokus på stärkt svensk beredskap borde sätta en annat fokus på skogsdebatten.
Rapporten slår fast att skogsnäringens roll i det nationella beredskapsarbetet har underskattats. Nu behöver det erkännas. Skogsnäringen bidrar inte enbart med produkter utan också med infrastruktur och kompetens. Det finns stor potential att öka energisäkerheten genom att använda råvara för drivmedelproduktion i större utsträckning. Detta beror givetvis också på hur olika mål inom skogspolitiken prioriteras med tyngdpunkt på tillväxt eller biologisk mångfald, och implementeringen av olika aktuella EU-direktiv. Skogsnäringen har en stor roll satt spela för att hålla uppe försörjningsberedskapen men för det krävs det fungerande logistikkedja, beredskapslager för kritiska insatsvaror och inte minst tydliga roller och ansvarsfördelning.
Ett stycke i KSLA-rapporten grep tag i mig särskilt. Mycket har förändrats sedan den bistra krigsvintern 1939. Men faktum kvarstår: värme och energi är fortfarande avgörande vid en kris. Idag är värdekedjorna mer komplexa och teknikkänsliga. En krympande landsbygsbefolkning och ett samhälle helt beroende av ett fungerande elnät. Fjärrvärmen är regionalt oftast beroende av ett massabruk i full drift. Det krävs en annan struktur för att kunna hålla igång anläggningar i ödrift, frikopplade från stamnätet.
Om en kris bryter ut så måste vi alla se till att var och en har en god beredskap. Skogsägare har utmärkta möjligheter att göra livsviktig skillnad för samhället även i kristid. Därför behöver skogsägares kunskap och förmåga behöver uppvärderas i svensk beredskapsplanering. Nu har rapporten skickats ut till regeringskansliet och riksdagsledamöter. Jag hoppas att de läser den och förslagen på åtgärder noggrant. Skogsnäringen behöver klassifieras som samhällsviktig och en övergripande plan behöver göras för hur hela kedjan och kritisk infrastruktur måste fungera även i kris.