Vi står nationellt inför ännu en skogsutredning, som kanske även den blir skrotad efter nästa val beroende på vem som vinner. Samtidigt har lagen om restaurering av natur röstats ned i EU-parlamentet. Vad som kommer att ersätta den vet vi inte, skriver Haidi Andersson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det är väldigt mycket skog i politiken just nu. Våtmarker ska återställas och budgeten verkar tyvärr inte räcka till mycket mer, därmed saknas pengar till skogsägare som nekas att avverka eller har avsatt mark. Vi står nationellt inför ännu en skogsutredning, som kanske även den blir skrotad efter nästa val beroende på vem som vinner. Samtidigt har lagen om restaurering av natur röstats ned i EU-parlamentet. Vad som kommer att ersätta den vet vi inte.
Skogsbruket är något som är alldeles för långsiktig för något så kortsiktigt som en politiker som vill bli vald och insikt om hur det fungerar verkar saknas.
EU-valet är verkligen ingen lätt fråga. Jag är väl medveten om att jag kan alldeles för lite om vilka politiker vi har som representanter och framför allt vad de har åstadkommit under de senaste fem åren? Vad ska man rösta på när man knappt vet hur det fungerar i Bryssel? En av orsakerna till den låga kunskapsnivån är nog att den mediala bevakningen av EU och arbetet som pågår är alldeles för dålig. Samtidigt är det lite för lätt att skylla på EU när våra folkvalda fattat ett beslut som inte blev så bra.
Jag läser utfrågningar av parlamentariker som ger sin syn på EU och skogen och vilka skogsfrågorna de tänker driva. Inte blir jag mycket klokare av att många säger att de ska värna det svenska skogsbruket, industrin och jobben. Är det privatskogsbrukets intressen de kommer att värna eller är det industrins, som säkerligen har mycket mer resurser att föra lobbyingverksamhet i Bryssel än vi? Andra är mer specifika men jag undrar samtidigt hur mycket de kommer att kunna påverka om de sitter i ett utskott som arbetar med migration eller försvarsfrågor. Hinner de verkligen att arbeta med sina utskottsfrågor och samtidigt engagera sig i ett påverkansarbete för det som rör skogen?
Jag har förstått att det tar tid att göra sig ett namn, knyta kontakter och landa i Bryssel, ungefär en mandatperiod lär det vara. Så det blir ingen röst på en nybörjare. Även de som säger att de är negativt inställda till EU går bort. Man måste väl ändå tro på det europeiska samarbetet varför söker man annars det jobbet?
För mig blir nog ändå inte skogsfrågan den viktigaste, för kan vi inte leva i fred i Europa med demokratiskt styre så kvittar det hur många våtmarker vi än återställer eller naturtyper vi restaurerar. Det är ingen framtid varken för skogsägare eller medborgare som jag vill se.
Haidi Andersson, skogsägare, Växjö.
LÄS MER: Skarpt läge inför EU-valet
