”Det lät löjligt – att jag skulle stämma staten”

Det var en överraskad Kristofer Stigen som fick beskedet om förstaplatsen på Land Lantbruks 50-lista 2024. 

– Jag tänkte först ”wow”! Men sedan när jag tänkte på orsaken till varför och att jag står här med alla andra som för samma kamp och vi ska absolut ha förstaplatsen. Jag önskar bara att fler förstår hur galet det här är, hur skevt det är att staten konfiskerar mark och känslan av maktlöshet hos den som drabbas. När blir det för mycket, när kommer droppen som får bägaren att rinna över?

De senaste fem åren har varit en resa mellan hopp och förtvivlan för skogsägaren Kristofer Stigen. Tiden däremellan fylld av väntan på att myndigheternas och rättens kvarnar ska mala. Under tiden pulvriseras hans dröm om att skapa sig ett liv närmare sin skog.

– Det är så här jag vill leva. Jag växte upp på landet bland djur, skog och lantbruksmaskiner. Traktor började jag köra när jag var tio år, kunde sitta och stränga och pressa hö från tidig morgon till sen kväll, säger Kristofer Stigen.

Skogen köpte hans morfar på 1950-talet och 2007 flyttade Kristofer Stigen med familj in i huset vid skogskanten. Sju år senare fick han möjlighet att köpa skogen och har efter det köpt till ytterligare skog. 

Första gången han såg tjäder i sin skog blev han glad, minns han.

– De flesta har skog för att man älskar skogen, det ligger någon magi i allt som den kan erbjuda. Tjädrar är mäktiga fåglar som jag gärna ville ha i min skog, säger han.

Första gången tjäder blev ett problem var då en avverkning vid den lilla jaktstugan i utkanten av fastigheten blev stoppad. Efter fältsyn med Skogsstyrelsen kunde han ändå avverka men med hänsyn. 

Men 2019 blev det tvärstopp när en avverkningsanmälan blev nekad med hänvisning till artskyddsförordningen – tjädrar hade sin spelplats i området. Det skulle endast vara möjligt att plockhugga i delar av den anmälda skogen men i merparten var avverkning stoppad.

– Först förstod jag nog inte allvaret i det. Sedan började jag förstå skadan det skulle göra för mig, och att det bara var början, säger Kristofer Stigen.

Han anlitade en advokat men förstod tidigt att det skulle vara meningslöst att överklaga beslutet från Skogsstyrelsen då området har flera av de biotoper som tjädern föredrar.

– Till sist förklarade advokaten att det enda sättet för mig att få ersättning för att jag inte får bruka min mark skulle vara att stämma staten. Bara det lät löjligt – att jag skulle stämma staten! Jag övervägde en kort stund om det skulle vara värt det. Men jag tänkte på hur galet allt lät, det kan inte stämma att jag inte ska få ersättning. Folk måste få reda på detta och reagera, säger han. 

Det tog fem år fram till nederlaget i Mark- och miljödomstolen, där han inte bara nekades ersättning utan även dömdes att betala statens rättegångskostnader på 235 000 kronor.

– Det var ganska surrealistiskt att gå in i rättssalen och möta juristerna, domarna och experterna från Skogsstyrelsen. Man kände sig liten och ännu mindre när domen kom, då var det tungt. Jag stod där själv med alla kostnader som jag visste skulle komma, säger han.

Med hjälp av rättsskyddet i sin försäkring kunde han betala merparten av sin advokats arvode men statens rättegångskostnad täcktes av lån och privata medel. 

– Det var en fredag så helgen blev ganska dyster, men på måndagen ringde LRF Väst och beklagade och erbjöd sin hjälp. Efter det har det ringt skogsbrukare från hela Sverige som beklagar och tycker att det är för djävligt, flera med liknande erfarenheter. Det har gett mig mycket kraft att få stöttning och se att jag har många med mig, säger Kristofer Stigen.

Efter domen har han fått stöd och och ekonomisk hjälp från Södra skogsägarna och LRF för att överklaga till nästa instans och det är han tacksam för.

– Jag kan inte heller ploga vägen själv åt alla andra, vi måste hjälpas åt. Nu är det bara full fart framåt. Skulle det bli nej hela vägen, då... då kommer jag ändå fortsätta kämpa. Men det är David mot Goliat. Staten har hur mycket resurser som helst och det är ingen stor sak för dem, men det är den största saken för mig, säger han. 

För Kristofer Stigen handlar det om miljoner i utebliven inkomst, värdeminskning på fastigheten och att framtida avverkningsplaner är högst osäkra. Men främst att han inte kan utveckla sitt skogsföretag som det var tänkt och leva det liv han vill.

– Allt är satt på vänt. Jag har alltid planer och idéer på vad jag vill göra men jag har inte kunnat förvekliga något av det. Samtidigt behöver fastigheten underhållas och lånen betalas, säger han. 

Han tog anställning som servicedykare på fiskodling i Norge där han arbetar två veckor i stöten för att kunna ägna de lediga veckorna åt sitt skogsföretag.

– I stället för att jobba i skogen hyr jag nu ut mig som dykare här i Göteborg och jobbar säkert 150 procent. Pengarna måste in, säger han.

Nyligen skrev han ett gemensamt brev med Lia Hyttsten, vars familj i Jämtland hindras från att avverka på grund av tretåig hackspett, till grundlagskommittén som har till uppdrag att senast 7 januari presentera förslag på ändringar i grundlagen, bland annat inom äganderättsområdet. Där ville de båda beskriva hur de blivit drabbade av den rådande rättsläget och vädja till politikerna att prioritera frågan.

I fallet med tjädrarna som ovetandes rört upp himmel och jord för Kristofer Stigen är domen från mark- och miljödomstolen överklagad och i dagsläget väntar han på ett besked om prövningstillstånd till Mark- och miljööverdomstolen, något som kan ta ett halvår. 

– Det har tagit cirka ett år i varje instans. Bara att jag ska behöva hålla på med det här i flera år har påverkat mig mycket, jag tänker på det varje dag. Myndigheter har en oerhörd makt och besluten drabbar verkliga familjer, äganderätten känns obetydlig i det här sammanhanget. Att tjädern som vi har gott om i Sverige och som är jaktbar ska orsaka detta är orimligt. Du får skjuta den men inte såga av grenen som den sitter på. I längden tror jag ändå på skogsägande, det är bara det att just nu är det några som tänker väldigt fel, säger Kristofer Stigen.