Mistra är en stiftelse som investerar i miljöstrategisk forskning för en hållbar samhällsutveckling. I forskningsprogrammet Swecia har underlag för beslut om klimatanpassning i skogsbruket utvecklats.
– Samarbete och förståelse mellan skogsägare och forskare har varit centralt, säger programordföranden Bengt Holgersson.
En av flera forskare i programmet, skogsekologen Anna Maria Jönsson vid Lunds universitet, har analyserat hur skogsägare kan klimatanpassa skogsbruket. Och det är klimatanpassning på fastighetsnivå som gäller, konstaterar hon.
– Det handlar om att gå igenom förutsättningarna för olika skogsbestånd och fundera över om det är någonting som behöver göras annorlunda.
Det gäller trädslagsval, tidpunkt för olika skötselåtgärder, naturvård och investeringar i skogsvägar i perspektivet av att klimatet ändras, säger Anna Maria Jönsson.
Att klimatanpassningen ska göras på fastighetsnivå beror på att lokala variationer spelar stor roll. Det kan handla om markförhållanden som ökar risken för torka eller extrem blöta och översvämningar. Vidare påverkas risken för stormfällningar av fastighetens topografi.
Enligt Anna Maria Jönsson finns tre aspekter på risker till följd av klimatförändringar: exponering, känslighet och sannolikhet.
Exponeringen och känsligheten går att påverka, men inte sannolikheten. Anna Maria Jönsson förklarar.
– Om intilliggande skog avverkas öppnar man upp för stormskador i de kvarvarande bestånden. Skogens exponering för klimatrisker kan skogsägaren alltså påverka. Det samma gäller känsligheten som kan påverkas genom till exempel val av skötsel, trädslag och proveniens (trädslagets ursprung). Däremot kan skogsägaren inte påverka sannolikheten för till exempel storm, säger Anna Maria Jönsson.
Ökad nederbörd med ökade markskador som följd, torkstress, skogsbränder, stormfällningar samt svamp- och insektsangrepp är några av de risker som skogsägarna får räkna med framöver, enligt Anna Maria Jönsson.
– Samtidigt bör ett varmare klimat med längre växtsäsong kunna ge högre tillväxt, säger hon.