Svenskt skogsbruk är en lösning – inte ett problem
Debatten om skogen behöver återgå till rimlighet och fakta. Den svenska skogsmodellen är ingen miljökatastrof, utan en förebild. Det skriver riksdagsledamoten Joanna Lewerentz (M).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Skogen har blivit ett ideologiskt slagträ i svensk politik. Aktivister kedjar fast sig i skogsmaskiner, avverkningar stoppas av ett svårtolkat artskydd och debatten präglas av känslor snarare än kunskap. Samtidigt växer hatet mot enskilda skogsägare, människor och familjer som i generationer vårdat sin mark. Men kritiken borde snarare riktas mot dem som genom orealistiska krav underminerar en av Sveriges viktigaste hållbara näringar. Skogen är ryggraden i både svensk ekonomi och landsbygd. Den utgör omkring 10 procent av sysselsättning, omsättning och förädlingsvärde i den svenska industrin och är med andra ord ingen marginell verksamhet. Skogen är också central i klimatarbetet med produkter i trä som ersätter fossila material i allt från byggnader till förpackningar, och på så sätt lagrar kol under en längre tid.
Genom att fortsatt bruka skogen och ersätta fossila produkter kan vi fortsätta binda stora mängder koldioxid i växande skogar, eftersom att för varje träd som avverkas måste, enligt lag, ett nytt träd planeras. Skogsägare avsätter dessutom frivilligt mer mark från avverkning än tidigare. Ändå får vi höra att Sverige ”skövlar” sina skogar och ”utrotar” biologisk mångfald. Denna bild, ofta spridd av aktivister, saknar helt verklighetsförankring. Inget i svenskt skogsbruk uppmuntrar till skövling av skog. Att vårda skogen till kommande generationer är själva syftet med brukandet. Frivilliga avsättningar, miljöhänsyn och engagemang har sedan 1990-talet bidragit till att skyddsvärda skogar bevaras. I centrum står 300 000 enskilda skogsägare som brukar sina marker på 300 000 olika sätt, ofta med en långsiktig omsorg som sträcker sig över generationer. Det är just kombinationen av brukande och ansvar som gjort den svenska modellen framgångsrik och som skapat en skogsindustri som både bidrar till välfärd och stärkta naturvärden.
Ändå möts skogsägare ofta av misstro och hinder. Artskydd och EU-regler stoppar avverkningar, ofta utan rimlig proportionalitet. Det skapar osäkerhet, utdragna processer och i många fall miljonförluster. Aktivister och regleringsivrare fått kraftfulla verktyg för att försvåra svenskt skogsbruk, trots att en brukad skog är bättre för klimatet än en som glöms bort och sakta binder allt mindre koldioxid.
Konsekvenserna av ett nedmonterat skogsbruk är dramatiska. Det handlar inte bara om minskad klimatnytta, utan om tusentals jobb, en levande landsbygd och förutsättningar för svensk industri och export. Därför bör de som vill begränsa skogsbruket ställas till svars för hur de ska ersätta de 115 000 jobb som skogsindustrin står för. Vilka material tycker de ska ersätta de fossilfria och förnybara produkter som skogen ger och, inte minst, vilken växande skog som ska bidra till koldioxidupptaget, om vi istället för att bruka skogen låter den stå?
Debatten om skogen behöver återgå till rimlighet och fakta. Den svenska skogsmodellen är ingen miljökatastrof, utan en förebild. Moderaterna vill ge skogsägare fortsatt frihet under ansvar och stärka deras äganderätt. Skogsägare som skapar nya naturvärden bör garanteras rätten att själva styra över dem. Talerätten för miljöorganisationer bör tydliggöras och begränsas, och artskyddsförordningen ändras så att den inte försvårar pågående markanvändning, för att nämna några av förslagen antagna på Moderaternas arbetsstämma i oktober. Det är hög tid att sluta skuldbelägga våra skogsägare, som varje dag bidrar till både klimatnytta, biologisk mångfald och svensk ekonomi.
Joanna Lewerentz (M)
Riksdagsledamot, miljö- och jordbruksutskottet