Det är inte anständigt att fattiga och hungriga människor jobbar i de svenska skogarna under slavliknande förhållanden. Varje tillfälle att slå vakt om rättvisa arbetsvillkor behövs. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det fanns en tid då ungdomarna från byn, fotbollslaget och skidsektionen återfanns i skogarna hemmavid så här års. Planteringsrör som sattes ned i backen med två olika ljud tätt följande på varandra, kling när det gick i backen, klong när det slog ihop igen. Om och om gav det ekon över hyggena. Tävlingen om vem som satt mest, ackordslönen och bondbrännan.
Den här romantiska bilden av plantering är historia. Nu är det inget jobb för bybor – unga eller gamla. Det är inte heller röjning eller något annat manuellt arbete i skogen. Utvecklingen har pågått ett tag. Rekryteringen av arbetskraft till det svenska skogsbruket har letat sig allt längre österut i Europa. I takt med möjligheterna till eget boende och mat på bordet stärkts i det egna landet minskar lusten att lämna hemmet för att tjäna pengar under usla arbetsförhållanden. I dag kommer arbetskraften i större utsträckning från Asien. Jordklotet är runt. Någonstans kommer det ta stopp. Hoppas jag.
För det är inte anständigt att fattiga och hungriga människor jobbar i de svenska skogarna under slavliknande förhållanden. Titta i skogsbolagens årsredovisningar. Kom ihåg att den sista raden ser ut som den gör för att någon annan fått betala. Läs Irma Olofsson avhandling ”Den dolda motorn i Sveriges gröna näringar.” Lyssna på GS-fackets rapporter om arbetslivskriminalitet. Det finns människor som säsongsjobbar i de svenska skogarna som har drägliga arbetsvillkor och jag ska inte dra alla över en kam. Men de som inte förtjänar att bli dragen över kammen spelar även de en roll i skogsbolagens strukturella utnyttjande av människor. Det började med massuppsägningarna av egen skogsvårdspersonal där en del startade eget. Lönen ersattes av en faktura. Skördaren finansierades med lån från den tidigare arbetsgivaren som satt fast företagaren i ett ekonomiskt skruvstäd. Svårigheten att hitta eget arbete lokalt där många andra skogsarbetare var arbetslösa bidrog till att plantörer och röjare accepterade lågavlönat säsongsarbete med chans till ackord.
Så försvann ackorden och politiken skruvade åt säsongsarbetet. Vi hamnade med andra ord inte här över en natt utan det är en utveckling som pågått sedan åttiotalet och en människosyn som hängt med sedan skogsindustrin föddes.
Den som säger sig vilja spela en roll i omställningen till ett hållbart samhälle behöver börja med att se till att människorna har värdiga och rättvisa arbetsvillkor. Av den anledningen är skogsbolagens utträden ur FSC oroande. Varje tillfälle att slå vakt om rättvisa arbetsvillkor behövs.
