Svampar – skogsbrukets dolda samarbetspartners

Rotsystemet hos en enda uppvuxen gran eller tall lever i symbios med omkring hundra olika svamparter.

– Det är ofta flera individer av samma art, så det är en hisnande mångfald vi inte ser. Varje träd har hjälp av två till trehundra svampmycel för att ta upp näring och vatten, säger svampforskaren Anders Dahlberg från SLU.

Som trädens tarmludd
Varenda en av trädens finrötter är täckta av hyfer från mykorrhizasvampar, som även sträcker sig vidare ut i marken och förstorar rotsystemet tusenfalt. Anders Dahlberg liknar det vid tarmluddet i våra magar – fast ut- och invänt. Tillsammans med nedbrytarsvampar, som tillgängliggör näring från döda barr och rötter, utgör mykorrhizasvamparna basen för trädens välbefinnande.

Avverkning skadar artsammansättningen
Artdatabanken har bedömt att ungefär en tiondel av skogssvamparna missgynnas av dagens skogsbruk.

– I princip försvinner de flesta mykorrhizasvampar när man avverkar, konstaterar Anders Dahlberg.

Enligt undersökningar på svensk tallskog tar det 60–70 år innan svampsamhällets artsammansättning liknar den som fanns innan avverkningen. Svårast att komma tillbaka har de naturvårdsintressanta arterna.

– Det krävs gamla skogar i den omedelbara närheten för att de ska kunna återetableras.

Olika metoder och fler perspektiv
Men med rätt kunskap och vridande på flera rattar kan skogsägare förbättra förutsättningarna för svampmångfalden.

– Hyggesfria metoder är ett sätt. God naturhänsyn med lämnade hänsynsträd, framför allt äldre träd, och en längre omloppstid är delar av det man kan göra, säger Anders Dahlberg.