Skåla för Europa i mousserande björksav
Inför EU-valet är det många gånger svårt att skilja på vad som avgörs på EU-nivå och vad som hanteras i Sverige. Kanske är det bekvämt att skylla nationella tillkortakommanden på EU, skriver Kerstin Dafnäs.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Drygt två månader kvar till EU-valet och valrörelsen är igång med valkompasser och debatter.
Prick en månad innan valet, den 9 maj, firar vi Europadagen för fred och enighet, som symboliskt infaller dagen efter den 8 maj, årsdagen av andra världskrigets slut. Eller gör vi det? I min gamla hemkommun utanför Paris är Europadagen verkligen ett firande för alla medborgare, salutorget fylls av marknadsstånd från Europas länder och kulturella aktiviteter står på programmet. Snart 30 år efter Sveriges inträde i EU har vi väl inte riktigt anammat vår europeiska identitet på samma sätt, även om Sverige nu till slut är med i efterkrigstidens båda stora initiativ: att avskräcka yttre fiender genom Nato och att odla inom-europeisk fred och enighet genom EU.
Inför EU-valet är det många gånger svårt att skilja på vad som avgörs på EU-nivå och vad som hanteras i Sverige. Kanske är det bekvämt att skylla nationella tillkortakommanden på EU, det funkade ju bra i Storbritannien fram till Brexit?
På EU-nivå är de stora lagstiftningspaketen som påverkar skogsbruket klara, förutom Naturrestaureringsförordningen som är i sin slutfas.
De frågor som hanteras på nationell nivå och som ofta rör tillämpning av EU-lagstiftning var på tapeten på Skogens dag i riksdagen, där partiernas ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet deltog i en paneldebatt. Mycket av det som smärtar enskilda skogsägare idag är konsekvenserna av gammal lagstiftning och nya lagtolkningar i domstol. Att göra om och göra rätt verkar vara en segdragen process trots majoritetsstöd i riksdagen. Ledamöterna hade i alla fall lite glada nyheter: att Naturvårdsverket inom kort får uppdraget att se över tillämpningen av art- och habitatdirektivet och av fågeldirektivet, som infördes för nästan 30 år sedan, och lösa ersättningsfrågan. Utredningen ska vara klar i år. Målsättningen verkar vara att minska antalet ärenden och därmed kunna finansiera ersättningen till de skogsägare som ändå drabbas.
Uppgiften att se över tillämpningen av den cirka 20 år gamla Århuskonventionen, liksom att hantera tillämpning och inbyggda målkonflikter i den nya lagstiftningen inom EUs gröna giv, ligger istället på den nya skogsutredningens bord. En liten nätt uppgift.
För oss skogsägare gäller det att hålla ena ögat på Bryssel och det andra på Stockholm, att utnyttja vår rösträtt väl den 9 juni och varför inte skåla i mousserande björksav den 9 maj?
Kerstin Dafnäs, skogsägare Hammerdal