Vi är beroende av en inhemsk livsmedelsproduktion i händelse av krig eller kris och därför är det angeläget att öka vår självförsörjningsgrad, skriver Magnus Oscarsson (KD), riksdagsledamot och jordbrukspolitisk talesperson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Konsekvenserna av mjölkkrisen visar sig nu i Sverige. Under 2016 försvann i genomsnitt fem mjölkgårdar per vecka, nu återstår endast 3 400 mjölkbönder. Antalet kor och invägd mjölk minskar. Efter en tid av stabilisering ser det tyvärr ut som om mjölkpriset är på väg ner igen.
Det allvarliga är att den rödgröna regeringen inte gjort tillräckligt för att säkra den svenska mjölkproduktionen. Livsmedelsstrategin får inte bara fastna vid ord som att konkurrenskraften ska öka, det måste också visa sig i praktiken.
Vi måste värna den svenska mjölk- och köttproduktionen. Betande djur är fantastiska, som omvandlar gräs och vatten till kött och mjölk. Genom dem kan människan därför utnyttja mark som inte lämpar sig så bra för odling. Samtidigt hålls landsbygden levande och de öppna landskapen underhålls.
Vi har i vårt land mycket goda förutsättningar för kött- och mjölkproduktion. Därför är det anmärkningsvärt att vi importerar hälften av det kött som vi äter. Här behövs en ökad marknadsföring av svenskt kött så att vi vänder import till nettoexport. Vi är beroende av en inhemsk livsmedelsproduktion i händelse av krig eller kris. Det är angeläget att öka vår självförsörjningsgrad.
För att svenska djurbönder ska fortsätta att producera mjölk och kött måste verksamheten vara lönsam. Då krävs ett mycket nära samarbete mellan staten och producentorganisationerna i samband med politikens utformning. Det gäller exempelvis Sveriges position i förhandlingarna kring EUs gemensamma jordbrukspolitik och utformningen av olika miljökrav och avgifter.
Det är demoraliserande att Miljöbalken fortfarande talar om att jordbruk är miljöfarlig verksamhet när det handlar om att producera livsmedel. Det handlar också om att förenkla regelmassorna och visa större tilltro till våra jordbrukare som livsmedelsproducenter. Det är inte rimligt att många bönder så fort de vaknar på morgonen ställer sig frågan ”vilken regel kommer jag bryta mot idag?”. Så kan vi inte ha det. Det behövs ett helhetsgrepp för att minska regelkrånglet inom jordbruket.
Det är sorgligt att alltfler i städerna blivit så frånkopplade från den verklighet där maten skapas, nämligen ute på böndernas gårdar. Det märks också att många politiker inte längre har någon koppling till landsbygden. Därigenom saknar de också förståelse för sambandet mellan en levande landsbygd och hur maten vi äter produceras. Det är viktigt att vi politiker inte hakar på en alarmistisk och negativ syn på svenskt jordbruk, i synnerhet på våra värdefulla nötdjur.
Vi Kristdemokrater vill vara tydliga: Sverige är mer än storstaden, vi behöver en levande landsbygd med livsmedelsproducenter som tror på framtiden. Det kommer vi fortsätta att arbeta för.
Magnus Oscarsson (KD)
Riksdagsledamot och jordbrukspolitisk talesperson
Ödeshög, Östergötland
