Skördesäsongen är i full gång på Staffanstorpsslätten i västra Skåne. Fälten tröskas, halmen ska pressas och så fort ska möjligt ska rapsen i jorden. Det är bråda dagar för växtodlaren Emil Sällvik utanför Lund.
– Det blir en god skörd och blir ett knallbröd. Jag är förvånad över att det ser så fint ut. Kvarnarna ska vara nöjda över att de får köpa det så billigt, säger han.
Han hoppas förstås att de hektaren ska ge nya skörderekord. För Emil handlar konceptet om noggrannhet och minutiös planering.
– Målet är att uppnå högsta möjliga skörd. Det är mycket täckdikning och strukturkalkning. Jag skulle kunna ha vårbruk den första januari om det skulle krävas, det gäller att ha ordning och reda, säger han.
Att inte veta hur skörden kommer att bli är en del av lantbrukets förutsättningar, därefter handlar det om att minimera andra riskfaktorer. Sedan Emil började arbeta på släktgården Södergård 1997 har ambitionen varit att förenkla och förbättra. Han har provat olika växtföljder med specialgrödor, som rödklöver och majs, men bedömer att den utdragna skördesäsongen inte gör det tillräckligt lönsamt. Han är kritisk till det faktum att svensk kvarnindustri inte tar emot brödvete som behandlats med stråförkortningsmedel eller gödslats med rötslam.
– Vi har ju det för att skapa ett brödvete med bra kvalitet och få en optimal skörd. Årsmånsanpassad i rätt mängd, jag sprutar aldrig om det inte behövs.
undefined