Nyhet2 januari 2015

Så kan träd i hagen göra köttproduktion klimatsmart

År 1955 skrev botanisten och författaren Sten Selander i boken Det levande landskapet: "Nu, sedan lantbrukarna allt mera har övergått till att stallfodra kreaturen året runt eller föra dem på bet på klövervallar eller i konstgödslade betesfållor, är hagarna dödsdömda. Hagmarken får växa igen till skog, där den inte direkt planteras med gran. När granskogsmörkret kväver hagarna, känns det som om några av ens finaste minnen också skulle dö kvävningsdöden".

Selanders dystra förutsägelse slog in. Arealen svensk naturbetesmark halveras från början av 1950-talet till slutet av 1980-talet. För att förhindra fortsatt minskning infördes ersättning för naturvård i odlingslandskap (NOLA) och senare landskapsvårdsersättningen inom Omställning 90. När vi kom med i EU infördes nuvarande miljöstöd. Dessa ersättningar tillsammans med diko-, handjurs- och tackbidrag gjorde att arealen betesmark ökade drygt 50 procent från slutet av 1980-talet till 2005.

Efter 2005 har betesarealen åter börjat minska i snabb takt trots fortsatt miljöstöd. Avveckling av djurbidragen är en orsak. Men arealen hade troligen minskat även om bidragen varit kvar. Intervjuer år 2000 med lantbrukare med särskilt värdefulla betesmarker visade nämligen ett många tänkte sluta med betesdjur de närmaste tio åren även om bidragen behölls. Den vanligaste orsaken var hög ålder och avsaknad av efterträdare.

För långsiktig hävd av betesmarkerna krävs nya lantbrukare som kan bygga upp ekonomiskt hållbara betesdjursbesättningar. Unga bönder som bygger upp sådana besättningar kan bli "naturvårdsentreprenörer" som hävdar betesmarkerna på gårdar eller hela bygder som inte längre har egna betesdjur. Sådan entreprenadverksamhet kan bli ett viktigt inkomsttillskott i köttproduktionen och göra den ekonomiskt hållbar.

Köttproduktion i hagar har uppfattats som entydigt miljövänlig. Men nu har den hotande klimatförändringen gjort att detta börjar ifrågasättas. Orsaken är att nöt och får på bete släpper ut mera växthusgaser per kilo producerat kött än gris, kyckling och ungtjurar på stall. Lyckligtvis kan betesdjurens utsläpp kompenseras om det i betesmarken finns växande träd som lagrar in kol och producerar bioenergi och klimatsmart virke till byggnader och möbler. Etablering av lövträdsdungar i betesmarkerna skulle göra köttproduktion där lika klimatsmart som kyckling. Men för trädetablering fordras miljöersättning för klimatnyttan på samma sätt som hållbar betning kräver ersättning för landskapsnyttan. Nuvarande rigida trädantalsregler måste också avskaffas.

undefined