Vi är duktiga på att visa stolthet över våra gårdar även i Sverige, men jag skulle önska att vi inspirerades mer av amerikanerna. Inte minst i att beskriva de framgångar man kan nå som lantbruksföretagare, det skriver Katarina Wolf.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I slutet av oktober tillbringade jag nästan tre veckor på resande fot i USA. Jag hade möjlighet att besöka flera gårdar och träffa olika lantbrukare. Resan sammanföll med presidentvalet vilket präglade samtalen med lantbrukarna.
Bland såväl demokratiska som republikanska väljare fanns en stor frustration över att polariseringen har ökat de senaste åren. Man menade att det nästan inte alls handlade om sakpolitik längre och förundrades över att inget av partierna lyckats få fram bättre kandidater.
En av de lite äldre lantbrukarna mindes när samarbeten över partigränserna var praxis. Syftet, menade han, är inte längre att få till politiska beslut som gynnade amerikaner, utan att av ren princip konsekvent rösta mot motståndarens förslag. De flesta av lantbrukarna som jag träffade var republikaner, men det betydde inte att de nödvändigtvis gillade Donald Trump. I brist på alternativ röstade de på honom ändå. De lyfte också den alltmer ökande klyftan mellan stad och landsbygd – något som man ju tydligt kan se i valresultatets geografiska spridning.
Reflektionerna från amerikanerna över det politiska läget i landet känner vi delvis igen i Sverige. En politisk debatt som i högre grad präglas av smutskastning, sakpolitikens avsaknad och polariseringen mellan stad och land är utmaningar även här.
Vad gäller de amerikanska lantbrukarnas utmaningar var igenkänningsfaktorn också hög. I Kentucky träffade jag två yngre killar som tillsammans tagit över en gård som första generationens lantbrukare. Utmaningarna för unga kopplat till ägarskiften var liksom här framförallt den stora kapitalinsatsen, tillgång till mark och attraktionskraften. Efter flera diskussioner uttryckte en av killarna en lättnad över våra delade utmaningar. Det är så skönt att höra, sa han, att vi är fler som står inför alla olika prövningar som yrket innebär.
Det jag främst tar med mig och där skillnaden kulturellt blev störst, var deras förmåga att berätta om sina gårdar. USAs motsvarighet till LRF (American farm bureau federation) har länge haft ”Tell your story” som slogan. Konceptet storytelling är en del av den amerikanska mentaliteten och jag fick direkt höra historien om hur de har börjat från noll. Det fanns en oerhörd stolthet i vad de åstadkommit och den stoltheten ville de förmedla för att utbilda allmänheten om lantbrukets viktiga roll i samhället.
Vi är duktiga på att visa stolthet över våra gårdar även i Sverige, men jag skulle önska att vi inspirerades mer av amerikanerna. Inte minst i att beskriva de framgångar man kan nå som lantbruksföretagare.
Katarina Wolf,
Förbundsordförande LRF Ungdomen
