Konflikterna skärps i vargfrågan. Manifestationer planeras. I Borås vägrar jägarna eftersöka skadat vilt, i protest planer på utsättning av varg i bygden. Två djurparker nekar till att medverka till utsättning av vargvalpar - av hänsyn till allmänheten i sin omgivning.
Å andra sidan har ett medborgargarde bildats i Uppland för att skydda varg från tjuvjakt och markägare känner sig trakasserade. Mordhot riktas mot länsstyrelsepersonal som fattat beslut om skyddsjakt...
Samtidigt som allt detta händer har miljöminister Lena Ek tillsammans med tre riksdagsmän från Alliansen publicerat en debattartikel med rubriken: "Rovdjurspolitiken är på rätt väg".
Tyvärr är det svårt att hålla med. Snarare är det så att rovdjurspolitiken VAR på rätt väg. Men i fjol spårade den ur och körde i diket. Av rädsla för att dras inför EU-domstolen beslöt regeringen att ta bort det av riksdagen beslutade taket på 210 vargar och att stoppa licensjakten. Det här motiveras nu av Lena Ek med flera med att "vi vill behålla vårt nationella inflytande över Sveriges rovdjursförvaltning".
I själva verket talar mycket för att det är Bryssel och miljökommissionären Janez Kopocnik som styr den svenska vargförvaltningen. Regeringen hukar under Potocniks hotelser.
Men är det verkligen säkert att det vore så farligt att pröva saken i domstolen. Det finns nämligen insiktsfullt folk även i Bryssel. Så här skrev i fjol LCIE, Europas expertråd i rovdjursfrågor, angående den svenska licensjakten:
"Vargförvaltningen måste anpassas till lokala ekologiska, ekonomiska och sociala sammanhang."
LCIE konstaterar också att vargfrågan blivit en symbol för en rad konflikter mellan stad och land i Sverige. Det är avgörande att förstå den sociala betydelsen av fritidsjakt i skandinaviska landsbygdssamhällen, skriver man. Mot den här bakgrunden godkänner LCIE den svenska licensjakten.
Uppenbarligen anser miljökommissionären att han inte behöver lyssna till expertrådet. Men skulle EU-domstolen strunta i LCIE? Knappast troligt.
Regeringen måste visa ledarskap i vargfrågan. Enbart lugnande ord räcker inte långt.