Tänk om en ändring i jordförvärvslagen i stället riskerar att göra oss till traktorförare och djurskötare med andra kapitalstarka aktörer i livsmedelskedjan som beställare. Det skriver Helena Jonsson, före detta förbundsordförande LRF.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Gör om och gör rätt för framtidens lantbruk av Mathias Jonsson, Gamleby, i nummer 35.
Jordbruket är utan tvivel en framtidsbransch. Det är likväl en bransch som har enorma utmaningar. För att bara nämna några:
· Anpassa och hantera en mängd risker kring mer extremväder och klimatförändringar eller ren beredskap
· Komma ifatt med eftersatta underhåll och nybyggnation i djurstallar och i markunderhåll som dikning och kalkning
· Investera för att bli mer effektiv och resurssnål och öka lönsamheten och hållbarhet
· Möjliggöra generations- eller ägarskifte
Kapitalbehovet är därför mycket stort i jordbruksföretagen, stora som små. Mathias Jonsson argumenterar för ökade möjligheter för bolag att köpa mark och också att låta livsmedelsjättarna investera och äga delar av jordbruksverksamhet. I en insändare i nummer 35 uppmanar han regeringen att tänka om.
Men tänk om ändringar i jordförvärvslagen eller industrins ökande ägande av mark, djur och maskiner inte alls är lösningen.
Tänk om en ändring i jordförvärvslagen i stället riskerar att göra oss till traktorförare och djurskötare med andra kapitalstarka aktörer i livsmedelskedjan som beställare.
Tänk om det bara skyler över det underliggande systemfelet. Nämligen att jordbruksverksamheten inte räntar insatt kapital. Om jordbruksföretaget gav en vinst som också täckte räntan på lånat och eget insatt kapital vore saken biff.
Den nämnda utredningen fick i uppdrag att se över delar av jordförvärvslagen och syna om en lagändring vore en bra idé. Vilket utredningen konstaterade att det inte är av flera anledningar. Inget tyder på att lantbruksföretagandet skulle bli mer lönsamt snarare tvärt om. Vissa lantbrukare skulle favoriseras, den typen av system togs på goda grunder bort för snart ett halvt sekel sen. En allt för långtgående storleksrationalisering och ägarkoncentration med anonymt eller globalt ägande gör svensk livsmedelsförsörjning betydligt mer, inte mindre sårbar. Den uppfattningen delar de gröna näringarnas företrädare LRF, inte minst de yngre.
Det betyder inte att det är bra som det är eller att inget behöver göras. Det betyder att andra åtgärder är helt nödvändiga för att öka jordbrukets lönsamhet och säkra ett spritt privat ägande och självbestämmande. Då kan vi kan nå målen i landets Livsmedelsstrategi i såväl fred som ofred.
Helena Jonsson
Före detta förbundsordförande LRF
