Skogsförvaltningen utreds just nu för att vara så ekologisk, ekonomisk, socialt och andligt hållbar som möjligt. Vi som är ansvariga för Svenska kyrkans skogsbruk ser fram emot resultatet, skriver Anneli Kihlstrand i en replik.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik till debattartikeln: ”Kyrkan kan visa vägen för ett skogsbruk med hänsyn till skapelsen”
Svenska kyrkan förvaltar cirka 1,5 procent av Sveriges produktiva skogsmark och fastigheterna ingår i det som kallas prästlönetillgångar. Fastigheterna är utspridda över hela landet. I lagen om Svenska kyrkan och i kyrkoordningen, som är Svenska kyrkans eget regelverk, beskrivs vad syftet med fastigheterna är och utifrån vilka värden dessa ska förvaltas.
Redan förra året fick kyrkostyrelsen i uppdrag att, mot bakgrund av utvecklingen inom skogsbruket, utreda hur regelverket behöver vara formulerat för att säkerställa en så ekologisk, ekonomisk, socialt och andligt hållbar skogsförvaltning som möjligt. Nu i december kommer direktiven för utredningen att fastställas.
Vi som är ansvariga för Svenska kyrkans skogsbruk ser fram emot utredningens resultat, och den ytterligare vägledning kring förvaltningen som utredningen förväntas ge.
Debatten om skogen kokar i många delar ner till en debatt om vilken typ av skogsbruksmetod som ska användas. Hyggesfritt skogsbruk är ett mycket aktuellt ämne i Skogssverige just nu och Svenska kyrkan är med och tar del av – och deltar med egen erfarenhet och kunskap – i den kunskapsutveckling som pågår. En del skogar kan ställas om relativt enkelt, andra kanske inte är så lämpliga att ställa om just nu. Oavsett synen på skogsbruk och att utvecklingen för hyggesfria metoder går snabbt framåt så tar därför en omställning tid.
Ungefär tio procent av kyrkans skogar finns i dag som frivilliga avsättningar. Eftersom det är ett medelvärde för alla stift innebär det att några har lite mindre, några har ungefär som snittet och några har betydligt större avsättningar, beroende på vilka förutsättningar och naturvärden som finns. Omfattningen av de frivilliga avsättningarna är förstås också en fråga om hur skogens ekonomiska bidrag till församlingarnas verksamhet värderas.
Avslutningsvis vill jag gärna lyfta det kompetenta arbete som förvaltningen bedriver med naturvärdesbedömningar och olika naturvårdande åtgärder, utifrån det uppdrag de har från oss förtroendevalda.
Anneli Kihlstrand
Ordförande för Egendomsförvaltningarnas samarbetsorgan (ENSO)
