Det var 2010 som regeringen, med dåvarande miljöministern Anders Carlgren i spetsen, slog på stora trumman och presenterade en lösning för att klara reservatsdelen i miljömålet Levande skogar.
Genom att ta produktiv skogsmark från statliga Sveaskog till bytesaffärer skulle man minska trycket mot privata marker genom att på ett bräde uppfylla riksdagens miljömål på 450 000 hektar skog med statligt skydd.
Enligt en bedömning gjord av Bo Lundin, enhetschef med ansvarar för bytesaffären på Naturvårdsverket, kommer man att hamna på mellan 50 000 och 60 000 hektar nya reservat.
Även tidsmässigt ligger man efter.
– Förhandlingarna med de stora bolagen, kyrkan och vissa allmänningar har tagit längre tid än beräknat, vårt mål var att vi skulle vara klara i år men vi får fortsätta även under nästa, säger Bo Lundin.
Ett starkt skäl till att man kommer att missa regeringens mål på 80 000 hektar är att delar av den ersättningsmark som Sveaskog valde att släppa till Naturvårdsverket inte passar dem man ska byta med.
– Sveaskog tog inte kontakt med oss eller bolagen för att undersöka vad som kunde vara intressant. De gjorde ett genomsnittligt urval av sin areal, men bättre marker borde ha valts ut om riksdagsbeslutets mål skulle ha uppnåtts. Vi har kritiserat detta vid flera tillfällen, säger Bo Lundin.
Resultatet har blivit att många områden ligger avsides till och är mindre intressanta för mottagarna. Stora arealer av bytesmarkerna är kalhyggen, ungskogar eller viktiga marker för rennäringen. På vissa marker i Bergslagen, där Naturvårdsverket vill byta mark med Bergviks skogar, finns det gamla gruvområden där ägaren riskerar kostnader för sanering.
– Allt det här gör bytesmarken mindre attraktiv och urholkar värdet av de 100 000 hektaren.
Men trots problemen har flera avtal om stora byten slutits med SCA och Göteborgs stift. Hittills handlar det om drygt 10 000 hektar naturreservatsmark som Naturvårdsverket förvärvat. Värdet av de bytesmarker som Naturvårdsverket äger är knappt 4 miljarder kronor.
undefined