Begäran från Vattenmyndigheten kommer redan inom en vecka efter det att remisstiden gått ut. Det grundas i första hand på Jordbruksverkets remissvar men också på synpunkter från sex kommuner och en kommunallians.
Remissinstanserna hänvisar till en mängd olika paragrafer i miljöbalken med vilka de anser att det föreslagna åtgärdsprogrammet står i strid. Växjö kommun skriver bland annat att regeringen bör verka för en mer omfattande tillämpning av begreppet kraftigt modifierade vatten.
Tranemo kommun tar upp de ofantliga kostnaderna för lantbruket och risken för utslagning av företag. Kommunen pekar även på tillståndsprövningen för små vattenkraftverk och en sammantagen risk för att äganderätten urholkas.
Flera kommuner reagerar också på en punkt i åtgärdsprogrammet som ålägger kommunerna att säkerställa långsiktigt skydd för dricksvattenförsörjningen så att miljökvalitetsnormerna uppfylls. Vattenmyndigheten har inte rätt att lägga över det ansvaret helt på kommunerna, menar bland andra Torsby kommun.
Begäran från Vattenmyndigheten för Västerhavet grundar sig dock främst på skrivningar i Jordbruksverkets remissvar där det framförs en mängd invändningar. Jordbruksverket påpekar till exempel att det saknar det bemyndigande som krävs för att genomföra delar av åtgärdsprogrammet.
Jordbruksverket anser också att de föreslagna åtgärderna står i strid med miljöbalkens paragrafer om att jordbruksmark är av nationell betydelse och endast får tas i anspråk för andra ändamål för att tillgodose andra väsentliga samhällsintressen när andra alternativ saknas.
Här avses den areal som kommer att försvinna om våtmarker, fosfordammar, anpassade skyddszoner, skyddszoner och tvåstegsdiken anläggs enligt Vattenmyndighetens förslag.
Vattenmyndigheten konstaterar själv att dess åtgärdsprogram är omfattande och på något sätt berör i stort sett alla delar av samhället och kommer att kräva ytterligare statlig finansiering.