I dag kan en enskild art stoppa brukande av skog, även när andra åtgärder vore mer träffsäkra och mer rättvisa. Formellt skydd, frivilliga avsättningar, generell hänsyn eller riktade åtgärdsprogram kan ofta bidra bättre till bevarandet av arter än stopp av skogsbruk. Det skriver Magnus Berg, näringspolitisk chef på Skogsindustrierna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Skogen skapar jobb, håller landsbygden levande och bidrar varje dag till svensk välfärd, export och klimatomställning. Träbaserade produkter kan ersätta fossila material och möjliggör en fossilfri framtid. Det är landets skogsägare som gör detta möjligt genom att aktivt vårda, bruka och investera i sin skog.
Ändå vittnar många skogsägare om att varje planerad gallring, avverkning eller investering omgärdas av osäkerhet. Otydliga och övertolkade lagar försvårar framtidsbeslut och riskerar att bromsa investeringar i både naturvård och skogsbruk. När ett snårigt regelverk skakar fundamentet minskar incitamenten att investera i skogens långsiktiga utveckling.
Nu behöver politiken agera. Nyligen skickades de sista svaren på Skogsutredningens slutbetänkande in. I både Skogsutredningen och Artskyddsutredningen finns redan flera konkreta och genomförbara förslag som skulle skapa tydlighet, långsiktighet och rättssäkerhet. Inte i en avlägsen framtid. Det är inte visioner — det är åtgärder som regeringen kan och bör genomföra nu. I dag kan en enskild art stoppa brukande av skog, även när andra åtgärder vore mer träffsäkra och mer rättvisa. Formellt skydd, frivilliga avsättningar, generell hänsyn eller riktade åtgärdsprogram kan ofta bidra bättre till bevarandet av arter än stopp av skogsbruk. En övertolkning av EU-direktiv har dessutom gjort inskränkningarna oproportionerliga och otydliga.
Till detta kommer en rättsosäker tillämpning där skogsägare riskerar att stå utan ersättning när staten begränsar eller stoppar pågående markanvändning. I praktiken får markägaren bära hela kostnaden för beslut som är fattade i allmänhetens intresse. Det är inte rimligt – och det skapar en accelererande förtroendekris.
Regeringen måste nu gå från ord till handling och genomföra förslagen som leder till ökad tillväxt i skogen, förbättrade förutsättningar för ett aktivt skogsbruk. Skogsägarna och skogsnäringen är redo att leverera – men det behöves stabila spelregler och rättssäkerhet.
Här är fyra förslag som regeringen bör genomföra nu:
1. Justera nationell fridlysning så att den blir proportionerlig och rättssäker.
Arter ska få det skydd de behöver men jord- och skogsbruk måste kunna fortsätta utan onödiga hinder. Frivilliga avsättningar, riktade åtgärdsprogram och formellt skydd kan i många fall ge både högre naturvårdsnytta och större rättvisa än förbud. Regeringens förslag om att justera de nationella fridlysningsbestämmelserna bör genomföras. Dessutom borde Skogsstyrelsen ges huvudansvar för artskyddsfrågor i skogen, vilket skulle innebära ökad tydlighet och mer enhetlig myndighetsutövning på området.
2. Justera skyddet för fåglar och skapa en nationell förteckning över fågelarter.
När översättningen av EUs fågeldirektiv nu ändrats måste motsvarande justering göras i den svenska lagstiftningen. Dessutom bör förslaget i Skogsutredningen om en nationell lista över fåglar med otillfredsställande bevarandestatus tas fram, med tydlig redovisning av vilken hänsyn eller vilka åtgärder som krävs.
3. Inför tydlig ersättningsrätt när skogsbruk stoppas.
En utgångspunkt bör vara att statliga ingrepp ska vara så få som möjligt. Men när de görs måste markägare få ersättning när artskydd stoppar pågående brukande.
4. Staten måste ta ansvar för kostnader vid utredningar och intrång.
Staten bör bära huvudansvaret för kostnaderna vid intrång och ett tydligt kostnadstak måste införas för de utredningar som i dag ofta föregår en stoppad skogsbruksåtgärd. Skogsägare ska inte behöva tveka inför att genomföra naturvårdsinsatser av rädsla för framtida juridiska och ekonomiska konsekvenser.
Skogsägarna och skogsnäringen är redo att leverera och att investera. Men då måste politiken ge stabila spelregler. Utan en tydlig och förutsägbar skogspolitik riskerar Sverige att tappa möjligheten att säkra tillgången på inhemsk, fossilfri råvara och därmed tappa i konkurrenskraft, export och klimatomställning.
Regeringen har möjligheten att gå från ord till handling. Att vänta är att vänta med Sveriges framtid.
Magnus Berg, näringspolitisk chef på Skogsindustrierna
