Anna Ellström

Kristin 6.jpg

Den nyfallna snön får marssolen att både blända och lysa upp de faluröda byggnaderna på Karlsdal, ett familjejordbruk med 60 mjölkande kor. Inuti mangårdsbyggnaden väntar en interiör smakfullt renoverad med tillvaratagna gamla detaljer.– Vi lever i en idyll. Men mår vi inte bra i det blir det pannkaka, konstaterar Kristin Karlander.<h2>Leva med naturen en riskfaktor</h2>Som hon ser det riskerar nästan alla aspekter som gör lantbrukartillvaron njutbar också att leda till dåligt mående.

Kristin skrapar.jpg

– Att leva med naturen och årstiderna kan bli en riskfaktor, eftersom naturen inte beter sig som man vill. Att arbeta med djur är att arbeta med liv, men med liv kommer döden som kan vara väldigt tung. Styr man sin egen tid och verksamhet finns det ingen som säger åt en när man gjort färdigt för dagen och får gå hem. Och att vara en i raden av generationer på gården kan ge en känsla av tillhörighet, men även vara ett ok om man inte orkar.Viljan att hjälpa andra som inte mår bra fick Kristin Karlander att börja jobba ideellt inom LRF Jönköpings omsorgsgrupp. Engagemanget har pågått i tre år.– Det är lätt att backa om man hör att någon mår dåligt, men jag går dit eller ställer en följdfråga i stället. Vi behöver bry oss om varann, säger hon.<h2>Svårt inse när man mår dåligt</h2>När hantverkare anlitas för att fixa någon detalj i det egna huset, flyr hon numera helst fältet för arbete ute på gården. Situationen påminner alltför mycket om år 2015, när orken var körd i botten. Att besluta om panelers placering och annat vid renoveringen av det stora huset blev då en av många uppgifter som översteg hennes kapacitet.– Oftast förstår man inte själv i hur dåligt skick man är. Man får tunnelseende och fortsätter bara lösa nästa uppgift.Kristin och maken Pelle Karlander hade sedan två år tillbaka övertagit huset efter svärföräldrarna, och 2015 även jordbruksdriften. Utöver ettåringen var nästa barn på väg. Kristin ville vid sidan av mjölkproduktionen och totalrenoveringen av huset hålla två ridhästar i form och även dra igång en mindre odling av grönsaker för direktförsäljning.

Godselskrapa.jpg

&nbsp;– Ibland undrar jag om det finns någon lantbrukare som faktiskt har en balans mellan arbete, familj och återhämtning. Men normen att man ska må bra är stark. Man hör sig själv säga ”Tack det är bra, lite mycket nu”.<h2>Hög belastning ger ohälsa</h2>Hon är övertygad om att väldigt mycket av den psykiska ohälsan inom lantbruket handlar om en ohanterlig stress orsakad av alltför hög belastning under lång tid.– Man ska vara en duktig mamma, en bra företagare, hinna med att vara förtroendevald, ha ordning på saker och ting och ett hem som är välrenoverat och städat.Utöver den egna erfarenheten har hon sett mönstret bland de lantbrukare hon mött genom omsorgsgruppen. Att Jordbruksverkets nya rapport ”Lantbrukares psykiska hälsa” pekar ut unga och kvinnor som särskilt utsatta stämmer väl överens med Kristins bild.– Att vara ung kvinna på ett lantbruk hänger oftast samman med att skaffa barn, samtidigt som man har kvar sin tidigare roll på gården, med en i grunden för hög arbetsbelastning.<h2>Kvinnor utsätts för mer stress</h2>Det saknas chanser till både föräldraledighet, att inte jobba när man är sjuk eller att vabba på riktigt utan att släpa barnvagnen till lagården.– Det vi utsätter kvinnor för är ett systemfel, oavsett bransch. Att stressen sliter så mycket på oss att vi riskerar att få bestående skador är bara sorgligt.

Ko hand.jpg

&nbsp;Också det perspektivet ligger bakom engagemanget i LRFs omsorgsgrupp, som annars mest består av äldre män.– Det behövs en bredd. Jag har stort förtroende för gruppen, men om jag själv hörde av mig dit, skulle jag vilja prata med någon som kan förstå situationen som ung mamma.Hon menar att överbelastningen ökar risken att falla in i oönskade könsroller ärvda av tidigare generationer, och som lever kvar särskilt ihärdigt på landsbygden.– Man blir sin mamma och pappan blir sin pappa, trots att det kanske är en förlegad roll man inte alls vill vara i. Jag vill säga till papporna att steppa upp och ta sitt ansvar, men det finns också män som är överbelastade med allt vad de gör.<h2>Djurproducenter riskgrupp</h2>I den nya rapporten pekas även djurproducenter ut som en riskgrupp.– Ansvaret för djuren kan man aldrig någonsin pausa om de ska växa och mjölka. Men om lönsamheten inte räcker för att ta in en avbytare blir det utan ledighet och återhämtning lätt en ond spiral. Våra mjölkkor är som högpresterande idrottsatleter och det kan rasa fort från en välfungerande besättning till en fruktansvärd misär.Både för djur och människor ser Kristin större risker på små familjejordbruk, än på större gårdar med mer människor i rörelse.– Mår någon dåligt och inte orkar, ser de andra i familjen ofta till att hålla ställningarna genom att kämpa extra. Ingen annan kommer dit och ser vad som pågår.

Kristin 1.jpg

&nbsp;Här tror hon det gömmer sig mycket dold psykisk ohälsa, som varken omsorgsgrupper eller någon annan får kännedom om.– Vore du inte kapabel att göra ditt jobb på en vanlig arbetsplats skulle problemet lyftas. Men i en ensamhet inom familjen riskerar du att inte få rätt hjälp.<h2>Samtal blev lösningen</h2>Kristins egna dåliga psykiska mående fångades upp på barnavårdscentralen efter andra barnets födelse. Hon fick bra hjälp av kurator och senare psykolog. Men helt avgörande har varit att förbättra kommunikationen med maken Pelle kring vad de faktiskt ska ägna sig åt. Lösningen blev veckomöten för planering utifrån lagom ambitioner.– Efter fem år med såna möten förstår jag inte hur man klarar sig utan dem. Det är viktigt att ta upp inte bara målet för produktionen, utan vad det innebär att vi ska må bra i vår familj.Det handlar om korna, växtodlingen, reparationer eller när avbytare ska tas in, men också om det privata, barnens aktiviteter, förtroendeuppdrag och allt däremellan.– Man måste förstå att även roliga grejer kostar energi och kan behöva tas bort för att det inte ska bli för mycket.<h2>Ett pussel som inte går ihop</h2>Men ordet ”livspussel” gillar hon inte.– Ett pussel går ju ihop. Livet är ett Tetris, där man får in jätteomaka bitar som måste hanteras.Ju mer Kristin och Pelle prioriterar att se vad den andra gör och känner, desto bättre förstår de varann och att de reagerar olika på olika saker. Veckomötena har även bidragit till att synliggöra viktiga uppgifter.– Har man harvat en åker syns det, men det mer diffusa jobbet som att hjälpa barnen med läxor eller se till att de får träffa kompisar märks först om det inte görs.

Hallen.jpg

Kristin har ingen egen häst längre, men njuter av ridskolelektionerna en gång i veckan. I fråga om att prioritera ledighet ser hon sig däremot som ett dåligt exempel.– De sista fyra åren har det blivit en skidresa med barnen en gång om året och en del kortare turer över ett par dagar. Det blir pärlor att minnas tillsammans.<h2>Andra lantbrukarkvinnor viktigt stöd</h2>Men allra viktigast är att hitta en tillvaro hon inte behöver vara ledig ifrån.– När jag och Pelle jobbar och hinner med både barnen, djuren och gården, då är vi i balans och mår bra. Det är klart man behöver släppa gården ibland, men att ständigt längta efter något man aldrig får blir inte bra.Ett viktigt stöd i livet är den grupp av 25–55-åriga lantbrukarkvinnor runtom i bygden, som träffats regelbundet under fem års tid. Gruppens tröskel för att komma in på tunga ämnen är låg.– Det är ett bra sätt att möta andra i en liknande situation. Ju färre lantbrukarna blir, desto märkligare ter sig vårt liv jämfört med människor man träffar i andra sammanhang.&nbsp;

<h3>Kristin Karlander</h3>Ålder: 36 årBor: Sedan 2013 på gården Karlsdal i Hånger söder om VärnamoGör: MjölkbondeDjur: 60 mjölkande kor med en robot, kvigor till rekryteringOdling: Vall och majsFamilj: Maken Pelle Karlander, barnen Ylva och Signe, 9 och 11 år

<h3>Här kan du få hjälp</h3>Dygnet runt kan du ringa 1177 för att få prata med en sjuksköterska som bedömer ditt behov av vård och vägleder till lämplig vårdmottagning.Om du eller en lantbrukare i din närhet mår dåligt, oavsett om det gäller ekonomiska problem, relationsproblem, djurskyddsbrister eller psykisk ohälsa, ger LRFs omsorgsgrupper gratis hjälp och stöd till medlemmar. Kontaktuppgifter hittar du på din LRF-regions webbsida.

Ingrodda könsroller medför enligt Kristin Karlander en stor risk för lantbrukarkvinnors psykiska hälsa. BVC-kuratorn och veckomötena med maken har hjälpt henne själv till ett bättre mående. Idag stöttar hon andra genom LRFs omsorgsgrupp.

Kvinnor och djurproducenter, särskilt mjölkproducenter, sticker ut som särskilt utsatta grupper när det gäller psykisk ohälsa. Kristin Karlander, LRF Jönköpings omsorgsgrupp och själv mjölkproducent, anser att ingrodda könsroller är en riskfaktor.

Mjölkgårdars unga kvinnor riskgrupp för psykisk ohälsa

Lantbruk

Få insikter om hur systemfel inom lantbruket påverkar kvinnors hälsa. Läs om stöd och gemenskap bland lantbrukarkvinnor.

”Ett systemfel vad vi utsätter kvinnor för”

Vill du läsa Land Lantbruks innehåll?

Bli medlem i LRF

Prenumerera