De tre utvärderingar som Naturvårdsverket beställt visar i allt väsentligt att restaureringen av Hornborgasjön varit lyckad. – Jag tycker att vi fått valuta för pengarna, säger generaldirektören Björn Risinger.
Till en kostnad av totalt 1,5 miljon kronor fick tre läroinstitut i uppdrag av Naturvårdsverket att utvärdera restaureringen av Hornborgasjön som inleddes 1992 och allmänt betraktas som Sveriges största naturvårdsprojekt genom tiderna.
Beträffande lantbruket dras två huvudsakliga slutsatser som knappast kommer som några överraskningar: att tidigare odlingsmark har blivit bete eftersom den inte längre bär tunga maskiner och att bönderna har fått stora problem med grågässen som lockats till sjön.
Konstaterandet att knappt någon mark runt Hornborgasjön har tagits ur bruk förvånar inte heller någon med hänsyn till dagens stödrättssystem.
Utvärderingen från SLU är fylld av brasklappar. Av både formella och ekonomiska skäl har inte utförarna fått tillgång till de grunddata som de egentligen ville ha. Jämförelsen slutar därför redan 2005, alltså efter mindre än halva den tid som gått efter restaureringen.
Några av dem som följt utvärderingen reagerar också på att SLU fick göra ett stort omtag sedan den första versionen lämnats till Naturvårdsverket vilket väckt misstankar om ett beställningsjobb.
– Det handlar om att vi använde två olika statistiska modeller och att den första blev missvisande, säger Helena Hansson på SLUs institution för ekonomi.
Av de 15 djupintervjuer med markägare som också ingår framgår att det finns ett stort missnöje med myndigheternas sätt att hantera de olika problem som uppstått.
– Det som står att läsa i utvärderingen är inga nyheter för oss, konstaterar Kjell-Olof Wallinder, tidigare mjölkproducent och numera köttdjursuppfödare.
Beträffande faunan konstateras föga överraskande att andelen våtmarksfåglar har ökat på bekostnad av till exempel vadare och att restaureringen skapat en ökad turism.
