"Prinsen har rätt om livsmedelsstrategin"
Den nationella livsmedelsstrategi som nu klubbats innebär en helt ny inriktning på politiken och en annan syn på lantbruket. Det skriver Kerstin Davidson, Land Lantbruks politiska redaktör, i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I förra veckan föll klubban i riksdagen för den nationella livsmedelsstrategin. En papperstiger som inte gör skillnad, tror en och annan pessimist. Jag väljer däremot att instämma med prins Carl Philip i intervjun i Land Lantbruk. "En väldigt bra start", säger prinsen.
Senast när vi fick en nationell livsmedelspolitik, 1990, gick politiken ut på att jordbruket skulle minska sin produktion. Nu har i stället sju riksdagspartier har ställt sig bakom målet att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka. Det innebär en helt ny inriktning på politiken och en annan syn på lantbruket. Näringen är nu en tillgång som bör utvecklas, inte som 1990 en överskottsproducerande belastning.
Det som nu klubbats är med prinsens ord just en start, som måste följas av åtgärder. Kring detta skickade riksdagsmajoriteten flera så kallade tillkännagivanden till regeringen. Riksdagen vill exempelvis ha goda villkor för hela livsmedelskedjan, där nationella, mer långtgående regler, alltid ska vara väl motiverade.
Ett annat krav från riksdagen är att myndigheter ska få ett "främjandeuppdrag". Det handlar om att det skrivs in i myndigheternas instruktioner - de så kallade regleringsbreven - att de ska arbeta för att underlätta för företagen och främja tillväxt.
Högt på många lantbrukares önskelista står att Jordbruksverket ska leva upp till vad som rimligen kan förväntas. Att utbetalningar av EU-stöd släpat efter i upp till två år - i vissa fall ännu längre - är inget annat än en skandal. Verkets kommunikation är också snårig och obegriplig, det gör att lantbrukare har svårt att få grepp om hur mycket pengar de har att vänta och när dessa utbetalas. EU-ersättningar är ju ingen extra bonus. Det är pengar som räknas in i gårdarnas driftskalkyler, förseningar står företagen dyrt.
Ett bland många exempel rör Mikael och Åsa Berglund i Tärnsjö. I september 2014 sökte de investeringsstöd till en ny lagård. Först i januari 2017 och efter obeskrivligt krångel betalades stödet ut. Då med ett saftigt avdrag eftersom första fakturan hade betalats en vecka innan de sökte stödet. Ändå skickades ansökan in så snart det var möjligt att söka, berättar Åsa.
En så illa fungerande byråkrati bidrar knappast till den önskade tillväxten i de gröna näringarna.
PREMIUMLÄSNING: Prinsen: Livsmedelsstrategin är en fantastisk början