Politiska reformer som gör skillnad måste till
De 87 punkter som landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har presenterat för att hjälpa Sveriges mjölkbönder visar att antalet förslag inte är avgörande, utan kvaliteten på dem.
Den mest konkreta åtgärden, ett sedan tidigare känt löfte om en statlig lånegaranti, välkomnar jag. Men jag efterlyser konkretion angående hur och när den statliga lånegarantin ska kunna komma på plats.
I övrigt är det slående att så få av de 87 punkterna har att göra med det område som Sven-Erik Bucht själv ansvarar för, det vill säga politiken. Mycket landar i branschen och utreda, allt för lite handlar om vilka förbättringar landsbygdsministern själv vill åstadkomma. Svaret på den frågan är vi i akut behov av.
Glädjande är att regeringen tycks ha uppmärksammat ett av mina återkommande krav, att den offentliga sektorn behöver sköta de offentliga upphandlingarna på ett bättre sätt. Jag har flera gånger påpekat att det är ett hyckleri när vi å ena sidan har ambitiösa djurskydds- och miljölagar, och å andra sidan från offentligt håll handlar upp livsmedel som producerats under förhållanden som vi på hemmaplan skulle beteckna som lagvidriga. Att civilministern nu ger Upphandlingsmyndigheten uppdrag kring detta är ett viktigt steg framåt.
Nästa steg borde vara att slopa beteskravet för kor som går i lösdriftsstallar. Svensk djurskyddslagstiftning ska vara ambitiös, men den ska också vara såväl tids- som ändamålsenlig. Den vi har idag tillkom i slutet av 1980-talet. Att då inte erkänna allas vårt ökade medvetande om att djuren överlag ska må bra, eller det enorma steg framåt som lösdriftsstallarna innebär för kornas välmående, blir lite som att diskutera kommunikation utan att kännas vid vare sig mobiltelefoner eller internet.
Jag vill också att regeringen snarast undersöker möjligheten att införa en betesersättning, något som liknar den finska modellen.
När LRF Mjölk i mitten av juni presenterade sin senaste mjölkrapport, visade den att läget ytterligare har försämrats. Den tillfälliga prisuppgången har nu vänts i en nedgång. Vi vet sedan tidigare att en mjölkbonde slutar varje dag. Vi ser nu också att antalet mjölkkor de senaste månaderna har minskat med två procent.
När jag anordnade Mjölkens dag i riksdagen i vintras, lyckades vi med gemensamma krafter få upp mjölkkrisen på den politiska agendan. Låt oss fortsätta att pressa på för att få fram reformer som verkligen gör skillnad för Sveriges mjölkbönder.
undefined