Ett antal professorer föreslår att viltstammarna ska ökas och menar att skogs- och jordbrukare måste acceptera att jordbruksgrödor och skog förstörs. Det märkliga med dessa professorer är att de inte ställer den för forskare naturliga frågan varför fler djur dör när en viltstam ökar. Det självklara svaret är ökad sannolikhet för smittspridning och svält.
Innan älgjakten reglerades i slutet på 1960-talet sköts ca 40 000-50 000 älgar per år. Det var sällsynt med älgskador och fanns stora variationer i skogsskötsel och trädslag. På 1970-talet infördes en hård reglering av skogsbruket och älgjakten som i stort sett styrdes av myndigheterna mot storskaligt hyggesskogsbruk och avverkning av de lågproducerande, oftast lövdominerade, så kallade 5:3 skogarna, som därefter tvångsplanterades oftast med gran. Älgstammen drevs upp så att man årligen sköt 200 000 älgar samtidigt som de bästa biotoperna förstördes.
När betesreserverna ätits upp började älgstammen av ”oförklarliga” skäl minska. Det hjälpte inte att minska avskjutningen- älgarna svalt ihjäl. Myndigheterna vägrade medge att den så kallade Älvsborgssjukan inte var en ny oförklarlig sjukdom utan resultatet av svält till följd av en ansvarslös och inkompetent myndighetsutövning. Avskjutningen är nu ca 100 000 älgar men den nya oförklarliga älgsjukan - svält- breder åter ut sig i södra Sverige. Hur kan det vara möjligt?
I södra Sverige minskar arealen tallungskog och ädellöv snabbt som följd av två tvångslagar - skogsvårdslagens återbeskogningsplikt och jaktlagen. Eftersom de flesta föryngringar med tall numera äts upp av älgen tvingas skogsägarna nu plantera gran. Planteringen av tall har i södra Sverige minskat från 30-40 procent till mindre än 5. I stort sett allt naturligt föryngrat löv utom glasbjörk förstörs. Naturvårdsverket och länsstyrelserna är således direkt ansvariga för utarmningen av skogen även om man försöker ge skogsägarna skulden. Det är de väl medvetna om. De kräver för att ge bidrag till lövplantering minst 2 meter höga nätstängsel. Skogsstyrelsen har i en rapport redovisat hur tallen som beståndsbildande träd är på väg att försvinna i stora delar av södra Sverige som följd av älgförvaltningen.
Riksdagens jaktklubb har nu blivit nervös och ställer forskningsbidrag i utsikt om forskarna på SLU vill åta sig att forska om den nya ”oförklarliga” älgsjukan något som professorerna bäddat för genom sina debattartiklar. Att forskarna för SLU är villiga att ställa upp i jaktnomenklaturans dementimaskin i stället för att redovisa fakta är pinsamt för SLU. Kanske kan Riksdagens riktiga utskott ta tag i frågan och se till att den handläggs ordentligt.
undefined