Våra svenska politiker måste stå upp för svenskt lantbruk. LRF fortsätter att arbeta outtröttligt för svenska lantbrukares intressen, både på plats i Bryssel och i Sverige. Allt för att få förbättrad konkurrenskraft och bättre villkor, skriver Palle Borgström, LRFs förbundsordförande.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När EU nu formar nästa långtidsbudget och jordbrukspolitik är det lätt att fastna i tekniska detaljer. Bakom förkortningarna MFF, Cap, CBAM, ETS2 och CMO finns en större fråga: Hur ska de kommande årens politik forma Europas lantbruk i en tid av klimatförändringar och geopolitisk osäkerhet? Förslaget om en ny struktur i den gemensamma jordbrukspolitiken (Cap) motiveras av EU-kommissionen som ett steg mot effektivisering och ökad flexibilitet.
Men det LRFs medlemmar behöver är förutsägbarhet. När Cap integreras i en bredare struktur ökar risken för att jordbruket blir en budgetpost bland många. EU-kommissionen ser det som ökad nationell frihet men det finns en stor risk för ojämn konkurrens. Frågan är hur mycket variation en gemensam marknad tål innan den slutar vara gemensam.
Att tvåpelarstrukturen i Cap försvinner är ett skifte i ansvar. Nationella planer kan ge skräddarsydda lösningar men också en ökad risk för politisering. Samtidigt ser vi att miljöambitionen inte är lika tydlig i budgeten men vi har parallellt annan lagstiftning kring naturrestaureringen som kommer att ta mark och finansiella resurser i anspråk. CBAM, ”carbon border adjustment mechanism”, syftar till att sätta press på andra länder genom att det införs en koldioxidtull till EU för energiintensiva varor.
För lantbruket innebär det högre kostnader för gödsel. Med ETS2, det nya utsläppshandelssystemet som inkluderar transport, arbetsmaskiner och byggnader, kommer även bränslekostnaderna att öka. Och så har vi CMO – den gemensamma marknadsordningen vars syfte är att stärka lantbrukarens ställning i värdekedjan men som i stället riskerar att skapa krångel för våra kooperativ.
För att lantbruket ska kunna bära ökade kostnader behöver vi kompenseras, annars är risken överhängande för att EU i stället flyttar produktion och utsläpp till andra länder. Det gynnar varken klimat eller livsmedelstrygghet. Många processer i EU innebär stora konsekvenser för jord- och skogsbrukare. Men EU måste fokusera på hur vi ska lyckas förena klimatmål med ekonomisk hållbarhet och trygg livsmedelsförsörjning.
EUs politik måste ge lantbruket verktyg att ställa om och inte hinder som gör oss mindre konkurrenskraftiga. Och våra svenska politiker måste stå upp för svenskt lantbruk. LRF fortsätter att arbeta outtröttligt för svenska lantbrukares intressen, både på plats i Bryssel och i Sverige, för att få förbättrad konkurrenskraft och bättre villkor.
