Osäker framtid för skogsekonomin i krigstider

Den som funderar över framtiden och skogens ekonomi har just nu ovanligt svårt att se ett klart mönster. Att ett krig nära oss har stor betydelse på i stort sett allting är inte konstigt. Det är svårt att se ett snabbt slut på kriget och vad som kommer att hända i Ryssland är omöjligt att veta.

Även för Sverige är naturligtvis fred och säkerhet viktigast. Men strax under det kommer att klara ekonomin i svåra tider. Inflationen gör i stort sett allting dyrare och antagligen kommer BNP att sjunka i början av nästa år.
Det är uppenbart att vi under några år kommer att ha låneräntor på 3-5 procent, men vad händer sedan? Kommer vi tillbaka till räntor på 1-2 procent, eller är den långa perioden med låga räntor över?

För skogsindustrin blev pandemin inte den kraftiga nedgång man först befarade, tvärtom har man haft tre mycket goda år. Men nu ser det ut att svänga ordentligt. Värst är det för sågade trävaror som har haft kraftiga prisfall. För massa och papper ser priserna ut att ha nått toppen och nedgången börjat, men man ligger fortfarande kvar på historiskt höga nivåer.
Även om det självklart finns ett samband mellan virkespriser och priserna på skogsprodukter betyder inte rekordvinster i skogsindustrin självklart rekordhöga virkespriser. Den här gången dröjde prisuppgången länge, men nu är virkespriserna åtminstone i södra Sverige också rekordhöga.

För timmerpriserna är det knappast någon tvekan om att nästa förändring blir en sänkning. Massaveden kommer att klara sig bättre eftersom vinsterna i industrin fortfarande är höga, men den sannolika riktningen är nedåt.
 

Vad betyder då det här för skogsägarens ekonomi? Den som tänker avverka de närmaste åren ska nog inte vänta utan slå till direkt. Men på längre sikt är osäkerheten mycket stor.
Det logiska svaret borde vara att skogen kommer att få en allt viktigare roll och att priserna därför borde röra sig uppåt. Men det finns så många politiska krafter som motverkar det svenska skogsbruket att det är svårt att veta vad som kommer att väga tyngst.

Många skogsägare har haft sin skog i generationer och för dem är det knappast någon fara att vänta ut eventuella svaga år. Men för den som funderar på att köpa skog är kalkylen nästan omöjlig att göra. Det är en fundamental skillnad på om man ska räkna på att låneräntan är en eller fem procent.

Det är knappast någon risk, eller chans för den som vill köpa, att det blir ett tydligt fall på priset på skogsfastigheter. Utbudet är begränsat och det finns tillräckligt många med pengar som vill köpa för att prisnivån ska hålla sig. För den som ska låna blir likviditetslikviden avgörande.

Knut Persson