Johnas Rundgren har tappat räkningen på hur många riksförbundsstämmor som han suttit ordförande på. Han tror att stämman i Skövde 2010 var den första.
– Då satt jag vice ordförande ihop med Karin Andersson, Vrena. Det är hon som har lärt upp mig. Hon höll i presidieutbildningarna i LRF Ungdomen.
Det var i LRF Ungdomen i Västmanland som intresset för mötesteknik väcktes. Ett intresse som nu gör att Johnas några gånger om året träder in i rollen som mötesordförande. Det tyngsta uppdraget är definitivt det att vara en av två ordföranden på riksförbundsstämman.
Johnas har haft gott sällskap i presidiet genom åren, i år delar han uppdraget med Kristina Yngwe, före detta ordförande i LRF Ungdomen och numera vice ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
– Vi hjälper ju varandra. På riksförbundsstämman har vi också beredningsutskottet som ibland känns som en skänk från ovan.
Bara några dagar kvar till stämman. Jonas ser fram emot den, med skräckblandad förtjusning.
– Varje år tänker jag, varför utsätter jag mig för det här. Det är bra att en stämman börjar med sådana formalia som att godkänna kallelser och föredragningslista. Då kommer man in i språket. Annars kan det vara lätt att börja svamla när man är lite nervös. Men när jag väl är där är det kul.
Ett särskilt stämmospråk, en föredragningslista som strikt ska följas. Men för den skull får en stämma inte bli för högtravande och framförallt inte tråkigt.
– Man ska helst vara lite underfundig som ordförande. En stämma ska vara rolig också, inte bara demokratisk.
Förberedelserna består i att först och främst läsa på stämmohandlingarna. Mest kraft läggs på riksförbundsstyrelsens svar på motionerna.
undefined
– Personval kommer man ihåg. Då måste man verkligen tänka sig för så att man inte trampar någon på tårna. Visionsdiskussionen gjorde intryck. Det var en diskussion då man verkligen satte fingret på vart LRF ska gå.
Sedan finns det förstås människor som gör avtryck. En sådan är Arne Lindström, ordförande i LRF Västerbotten
– Han är så duktig på att formulera sig. Det han säger är genomtänkt, han har glimten i ögat och det är alltid roligt att lyssna på honom. Han är ett föredöme. Och så brukar han hålla tiden också...