"Oekologiskt" är dumhetens triumf

Vetenskapen ekologi knöts då på ett mycket olyckligt sätt till vad ett antal amatörer på området ansåg skulle vara ett miljövänligt sätt att odla mat, nämligen utan kemiskt växtskydd och mineralgödselmedel. Många andra parametrar som rimligen borde höra frågan till, som till exempel näringsläckage och resursutnyttjande, ingick inte i detta paket. Det är häpnadsväckande att tvingas konstatera hur denna slarvigt hopkomna definition av en "ekologisk" produkt sedan erövrat all tänkbar goodwill och blivit en självklarhet som förstahandsval på marknaden och avlatsbrev för alla, från småbarnföräldrar till handelns aktörer och flertalet politiker.

Faktum är, att vi fått en ny helig treenighet i vårt land. Naturskyddsföreningen, som skrämmer upp folk med täta larmrapporter om hemska risker för vår hälsa och naturen. Miljöpartiet, som säger: Rösta på oss, så blir allt detta så mycket bättre. Kravrörelsen, som tillhandahåller de räddande produkterna.

Och det verkar alltså nu som om man inom denna heliga treenighet har tagit det strategiska beslutet, att ta nästa steg i smutskastandet av den vanlige odlarens arbete: Helt plötsligt har det nya oskicket dykt upp, att man från treenighetens sida talar om "oekologiska produkter". Tidigare användes det enligt min mening redan nedsättande ”konventionellt” odlade. Nu vill man alltså etablera det rent brännmärkande (eftersom ”ekologiskt” ju är det enda goda och fina) begreppet "oekologiskt” och därmed säga, att det som den vanlige odlaren producerar är dåligt och smutsigt. Det är väl ändå enastående i sin fräckhet!

När skall det vara nog med dessa dumhetens triumfer? Kan det verkligen undgå någon att fortfarande i princip all mat skapas av dessa "oekologiska" odlare, som dagligen gör svåra och ansvarsfulla avvägningar? Ska det ännu i dessa tider inte få berättas att svensk odling har haft en enorm utveckling de senaste 25 åren när det gäller minskad miljöpåverkan?

Vi lever faktiskt inte på 1970-talet längre!

undefined