Krav på full ersättning för rovdjursskador var en sådan, en annan var behovet av skyddsjakt.
Det dokument som undertecknades ingav hopp om en rimlig lösning i den inflammerade vargfrågan. Det hoppet har grusats nu. Bläcket i underskrifterna hade väl knappt hunnit torka innan miljöorganisationerna, med Naturskyddsföreningen i spetsen, på nytt sökte konfrontation och drog in domstolar i rovdjurspolitiken. Det sker medan de som berörs av den växande vargstammen maktlösa ser på.
Det senaste bråket gäller den vargtik som sedan en tid härjar bland renhjordarna i Junsele, river renar och skingrar hjordarna av dräktiga vajor. Två gånger har förvaltningsdomstolen stoppat den av naturvårdsverket beslutade skyddsjakten, sedan miljöorganisationer överklagat. Hittills har tiken sövts och flyttats söderut tre gånger men envetet vandrat tillbaka mot renbetesland.
Enligt beräkningar publicerade i Svenska Dagbladet har vargtiken hittills kostat samhället fyra miljoner kronor. Och miljonrullningen ser ut att fortsätta. I veckan stod det klart att naturvårdsverket utreder ännu en flytt av vargen, efter desperata renägares vädjan.
Tydligen är ingen kostnad för stor, åtminstone inte enligt naturskyddsföreningen, Naturskyddsföreningen. Junselevargen är "Skandinaviens kanske värdefullaste varg", enligt föreningens ordförande Mikael Karlsson som i en debattartikel i SvD anklagar naturvårdsverket för att orsaka kaos i rovdjurspolitiken.
Men vargproblematiken löses inte i domstolar. Vargstammens överlevnad kan bara säkras i dialog med de människor som ska leva i vargens närhet. De måste känna sig delaktiga i besluten och det sker inte på diktat av naturskyddsföreningen. I stället har föreningens agerande på nytt skärpt motsättningarna. Förlorare på det blir i det långa loppet vargen. Det är oansvarigt, Naturskyddsföreningen!