Frågan om hur ersättningar vid naturvård och intrång beskattas har länge varit central för skogsägare. Nu föreslår regeringen ett uppdaterat regelverk för skogsbeskattning som tar sikte på bristerna. Det skriver John Widegren och Marie Nicholson, Moderaterna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Frågan om hur ersättningar vid naturvård och intrång beskattas har länge varit central för skogsägare. Regelverket har varit svårt att förena med ett långsiktigt ägande, där intäkter och kostnader sällan följer samma tidslinje. I praktiken har det påverkat planering, investeringar och beslut i skogsverksamheten.
Nu föreslår regeringen ett uppdaterat regelverk för skogsbeskattning som tar sikte på just dessa brister. I korthet innebär förslaget följande:
• Ersättningar vid naturvård och intrång ska kunna hanteras över tid, så att beskattningen bättre speglar när kostnader och åtgärder faktiskt uppstår.
• Ett särskilt naturvårdskonto införs, som gör det möjligt att periodisera ersättningar för naturvårdsavtal.
• Skatten på ränta på skogskontomedel tas bort, vilket förenklar ett etablerat verktyg för utjämning av skogens ojämna intäkter.
• Regelverket justeras för att bli mer ändamålsenligt, utan att förändra grundläggande principer för beskattningen.
Bakgrunden är att ersättningar under lång tid har beskattats samlat, medan åtgärder, kostnader och konsekvenser ofta sträckt sig över många år. Det har skapat ryckighet i beskattningen och i vissa fall lett till att skatteeffekter fått styra beslut mer än skogliga överväganden. Detta är inte ett problem som uppstått i skogen, utan en följd av hur regelverket varit utformat. När beskattningen inte tar höjd för skogsbrukets tidsperspektiv uppstår styrsignaler som varken gagnar ett rationellt brukande eller långsiktigt ansvarstagande.
Mot den bakgrunden är detta även en principiellt viktig fråga. Skattesystemet ska vara neutralt och förutsägbart. Det ska inte styra beslut genom tekniska brister eller skapa incitament som leder fel. När beskattningen påverkar tidpunkt, omfattning eller inriktning på åtgärder i skogen är det ett tecken på att regelverket inte är ändamålsenligt. Ett långsiktigt ägande förutsätter långsiktiga spelregler. I samma riktning ligger förslaget att ta bort skatten på ränta på skogskontomedel. Skogskontot är ett etablerat verktyg för att hantera skogsbrukets ojämna intäktsflöden och skapa stabilitet över tid. När detta belastas med särskild räntebeskattning tillförs administration utan att tillföra motsvarande nytta. Att förenkla här är därför både logiskt och ändamålsenligt.
Det ska samtidigt sägas tydligt att förändringarna inte löser alla frågor. Avgörande blir hur de fungerar i praktiken och om de kan tillämpas utan att skapa nya trösklar i bankled eller myndighetshantering. Men riktningen är riktig: beskattningen justeras närmare hur skogsbruk faktiskt bedrivs.
För skogsägare handlar detta ytterst om fungerande och förutsägbara spelregler. Men det handlar också om att värna ägande, ansvar och långsiktighet i ett näringsliv som är centralt för Sverige. När dessa perspektiv sammanfaller stärks det svenska skogsbrukets konkurrenskraft och Sveriges långsiktiga förutsättningar i den globala skogsekonomin.
John Widegren (M), riksdagsledamot, gruppledare för Moderaterna i miljö- och jordbruksutskottet
Marie Nicholson (M), riksdagsledamot, ledamot i skatteutskottet
