Tänk och agera i nya banor

Replik på debattinlägget: Inför skottpeng på vildsvin av Kerstin Hermansson (C), Seglora. 

Att diskutera jakt och fiske kan vara ett getingbo som man gärna vill undvika att peta i. Men uppenbarligen har inget relevant gjorts eller beslutats någonsin så mina funderingar torde trots allt kunna vara en grund för samtal på myndighetsnivå samt mellan markägare, jägare och arrendatorer.

1. De senaste årens gynnsamma vintrar har gjort att smågrisar i stor utsträckning har överlevt och tillgången på föda har genererat större kullar. Antalet grisar är förmodligen rekordstort, vilket kräver helt andra förutsättningar för att hantera stammen.

2. Sugga med kultingar är fredade. Detta är en gråzon som bör klargöras eftersom att skjuta suggor/gyltor är det effektivaste sättet att reducera en population. Men tidpunkten ska noga utvärderas. 

3. Drönare med till exempel värmekamera får i nuläget bara användas dagen före jaktdag. Att ens hitta grisarna kan vara ett stort problem, särskilt vid regnigt väder då hundarna har svårt att få vittring. Att ge fri tillgång till drönare vid jakt skulle drastiskt förändra möjligheten att hitta de områden där vildsvinen befinner sig. Detta skulle spara enormt mycket tid och ge chansen till betydligt större avskjutning per jakttillfälle. 

4. I dag är det väldigt få markägare som faktiskt brukar sin jord, varför de varken drabbas av kostnader för skador eller har krav på sig att bedriva jakt. Det är de stackars arrendatorerna som om och om igen får ta smällen med stora kostnader och mycket arbete med att återställa åkrarna. Detta helt utan tillräcklig ersättning och vi vet ju vilka enorma kostnader detta handlar om årligen för jordbrukarna.

5. Ska man från myndigheternas sida göra som med älgjakten att man ger en tilldelning av djur som ska skjutas årligen räknat per hektar eller jordbruksareal? Detta skulle då vara en tvingande minimikvot som om den inte uppfylls ger ett krav på en avgift för den som brukar jorden. Eller ska arrendatorn ha rätten till vildsvinsjakt på den åkerareal som brukas eller ha rätten att se till att nödvändig jakt sker? 

Det utbildas årligen jägare som gärna vill jaga, denna grupp skulle kunna bli en resurs som jordbrukare kan hyra in via en organisation där jaktvårdskretsen är ansvarig och oberoende. Markägaren betalar då ersättning för varje nedlagd gris. Antalet jakttillfällen vid åkrar och åtlar kan då öka då jägaren inte är bunden till ett visst område. Det finns då en flexibilitet och jakten kan anpassas efter skador och efter vad stammen kräver. Den som tycker att allt är bra och att inget behöver göras har nog aldrig förstått någonting alls och diskvalificerat sig för deltagande i dylika sammanhang. Tänker man i samma banor hela tiden blir resultatet alltid detsamma. Vi måste tänka i nya banor och ta helt nya beslut för att skapa något annat, troligen också med nytt folk i leden. Alla som läser det här bör fundera över framtiden för grisjakter och göra något! 

Uppmaning till LRF, Svenska Jägareförbundet och berörda myndigheter. Stöder ni detta eller har ni några bättre förslag?

Morgan Strålman 

Eksjö