Ny teknik kan lyfta skogens föryngring
Om vi ska nå högt ställda förväntningar på produktion behöver vi också ta tillvara på de genetiska framsteg som görs i våra plantskolor, skriver Paul Christensson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag hade för en tid sedan förmånen att vara med på en visning av Södras satsning på autonom plantering, projektet "BraSatt”. Vi var på en föryngringsyta i mellersta Halland en kylig höstdag, men vad intressant det var!
Skogsbruket har en mycket stor utmaning framför sig i att få till bättre föryngringar där vi sätter rätt planta på rätt plats och att flera av dessa överlever. De föryngringsuppföljningar som har gjorts på senare år visar att vi har en alldeles för stor plantavgång för att vi ska vara nöjda. Våra utvärderingar säger att inte mer än tre av fyra plantor överlever sin treårsdag. Förvisso fylls de flesta hyggen med självsådda plantor så att vi uppfyller lagens krav på tillräckligt med godkända plantor. Men om vi ska nå högt ställda förväntningar på produktion behöver vi också ta tillvara på de genetiska framsteg som görs i våra plantskolor. Dessutom är det en stor investering vi gör som vi vill ha full effekt av.
Därutöver behöver vi utveckla markberedningen så att den bättre uppfyller de krav som ställs på en bra planteringspunkt samtidigt som vi gör så lite markpåverkan som möjligt. Att markberedning är viktig för en god plantöverlevnad i stora delar av landet är nog oomtvistat, men min bedömning är också att vi behöver utveckla metoderna så att mindre yta på hyggena blir påverkade. Här behövs utveckling och innovation. Den metod som visades i Hallandsskogen gav mersmak. De planteringspunkter som prototypmaskinen producerade innehöll egentligen allt vad man kan kräva av en bra planteringspunkt, men den gav också ett helhetsintryck som ingen kan kritisera.
Om maskinen som visades kommer att kunna kommersialiseras får framtiden utvisa. Men projektet är synnerligen intressant. Här har det satts ihop kompetenser från vitt skilda grenar inom näringslivet vilket gjort att man sett de olika utmaningarna från helt andra håll än vi skogsnördar normalt gör. Inom industrin är ju robotar av olika slag vanliga, i exempelvis gruvorna görs väldigt mycket av arbetet under jord med olika autonoma fordon. Så varför ska vi inte kunna använda en del av den tekniken i skogen?
Min förhoppning är att denna utvecklingssatsning tillsammans med andra innovationer kan hjälpa till att förbättra föryngringsarbetet i de svenska skogarna, så att vi får bättre uppföljningsresultat och mindre markpåverkan samtidigt som vi höjer produktionen lite, det behöver både skogsägaren och landet Sverige.
Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna