Angeläget att fånga helheten i förslaget
Nu gäller det att helheten i Göran Örlanders utredning fångas upp. Det duger inte att plocka russinen ur kakan. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Tiden är knapp men regeringen försäkrar att propositionen om en ny skogspolitik är på gång och att riksdagen fattar beslut före valet. Det är utmärkta besked. Nu gäller det att helheten i Göran Örlanders utredning fångas upp. Det duger inte att plocka russinen ur kakan. Då riskerar det hela att malas sönder i valrörelsen. Det var vid en konferens med Nationella skogsprogrammet som statssekreterare Daniel Liljeberg lovade att propositionen läggs i mars. Han uttryckte sig så här: ”Senast det var en skogspolitisk reform av den här magnituden var 1993. Det är det största som har hänt på 32 år.” Det är inte dåligt med tanke på att vi under de åren gått med i EU och genomfört två skogsutredningar. Först var det Maggie Mikaelsson. Hon framhöll att produktionen kan öka med 30–50 procent och ville ha ett konkret produktionsmål. Det blev inte mycket av den varan.
Därefter följde 2019 års utredning. Mest minns vi den kanske för förslaget om ett väldigt fjällnära reservat. Inte heller den utredningen gav något djupt avtryck. Det här stämmer till eftertanke. Risken är uppenbar för att utredningar sjunker ihop som en misslyckad sufflé om de inte värnas av politikerna. Manegen är krattad för att det nu kan bli annorlunda. Utredningen är heltäckande. Lite förenklat kan man beskriva det som att dörren öppnas till en kurs i det fina ämnet skogsskötsel. Med stöd av forskning och vetenskap uppmuntras skogsägarna att aktivt utveckla skogsbruket till fromma för miljö och produktion. Skogsstyrelsen medverkar med rådgivning och resultaten ska vara mätbara. Förslagen handlar förstås om mer. Förhoppningsvis blir det tydligare regler, mindre krångel och roligare att utveckla skogen.
Det är i alla fall visionen men det är faktiskt oklart hur mycket regeringen planerar att ta upp i propositionen. Låt vara att tiden är knapp men på något sätt måste man knyta ihop säcken om helheten. Vi behöver inte fler utredningar och frågor som blir hängande i luften. Alla bitarna kommer inte på plats med en gång, en hel del behöver förtydligas och kompletteras. Det krävs ett bra politiskt handlag, både i propositionen och i hanteringen i utskottet, för att ändå fånga in och låsa fast helheten.
Dessutom känns det angeläget att väga in beredskapsperspektivet i propositionen. Här behövs mer fotarbete men formuleringarna och viljeinriktningen i propositionen är betydelsefulla för att landa rätt.
En hel del har förutsättningar för att bli bra. En del lär bli dåligt. Då får vi leva med det, bara spelreglerna på det hela taget blir tydliga och inspirerande.