Kor på bete och låga kostnader skapar lönsamhet, menar den blivande Arlabonden som bor i ett stenhus i Gloustershires i sydvästra England. I det enkla kostallet finns bara plats till drygt hälften av hans kor, de som går sin hålls utomhus under vintern.
– Det fungerar bra, vi har sällan riktigt kallt. Sverige måste vara väldigt annorlunda, konstaterar han.
På väg till Rob Harrison och Greystone Farm känns det som om kommissarie Tom Barnaby och hans assistent Ben Jones när som helst kan ska dyka upp i nästa vägkrök i jakt på ännu en mördare. Miljön är som hämtad ur den engelska TV-serien Morden i Midsomer; sista byn innan vi är framme heter Moreton in Marsh och precis som i televisionens värld går påfallande många klädda i tweed.
Men Rob Harrison står och hänger tvätt iklädd sporttröja och jeans. 36 år gammal, gift med Emma och far till Wilf, Ned och lilla Bluebell hoppas han att Arla ska visa sig lika bra som han tror. Han har bestämt sig för att acceptera Arlas bud och målet är en långsiktig relation, som det brukar heta i kontaktannonserna.
– På kort sikt kostar det mig en del att bli medlem, först en pence (cirka 11 öre) per liter mjölk i två år, sedan en halv pence per liter i ytterligare två år. Sammanlagt betalar jag in 7,5 pence per liter mjölk (drygt 80 öre), men jag hoppas det är värt det, säger han och slår sig ner i köket med barnteckningar på kylskåpet och den stora öppna spisen i rummen innanför.
Svenska och danska bönder har ifrågasatt om brittiska bönder blir Arla trogna.
– Det tror jag vi blir. Jag ska mjölka i 25 år till, så ett långsiktigt bra pris och efterlikvid varje år är bra för mig. Om det sedan blir en kortsiktig svacka för Arla är mindre viktigt. Hade jag varit äldre kanske jag inte varit lika intresserad av ett medlemskap.
Rob Harrison har varit leverantör till Arla i drygt ett år och har just nu ett 12-månaders kontrakt som omvandlas till medlemskap vid årsskiftet. Han tillhör alltså inte kärnan av brittiska Arlabönder som hängt med sedan fusionen med Express Dairies för tio år sedan.
– Innan jag skrev kontrakt med Arla i juni 2012 sålde jag mjölken till Freshways, ett mindre mejeri i London. Innan dess till Dairy crest och före dem till Dairy farmers of Britain, som gick i konkurs. I det här området finns ett antal mejeriföretag att välja mellan.
Som många brittiska mjölkbönder har han saknat en stabil kooperativ förening med egen industri. De brittiska mjölkbönderna får finna sig i att handeln i mångt och mycket styr, även vad bönderna ska ha betalt. Den som är utvald att via Arla leverera mjölk till livsmedelskedjan Tesco eller Asda har en bonus som handeln betalar. Andra får nöja sig med ett baspris.
– Det har inte att göra med om du är duktig eller ej om du får en bonus. Därför känns det bra att komma in i en mejeriförening där alla behandlas lika.
undefined