I en turbulent omvärld och med flera kriser lurande runt hörnet behövs mer robusta lantbruksföretag som försörjer Sverige med mer mat. Men klarar vi utmaningen på en fri marknad eller krävs en tydligare politisk styrning? Livsmedelsberedskap är ämnet i senaste Lantbrukspodden.
Efter tre års ryskt invasionskrig i Ukraina och tusentals sidor av utredningar om vikten av en förbättrad livsmedelsberedskap som precis landat i form av Livsmedelstrategin 2.0, finns fortfarande inte ett enda kilo mat eller insatsvaror till jordbruket i några svenska beredskapslager.
– Att kontrollera livsmedelsflödet är ett otroligt effektivt vapen och idag är vi otroligt sårbara, säger Ekologiska Lantbrukarnas ordförande Erika Olsson, i Lantbrukspodden.
Alarik Sandrup, näringspolitisk chef på Lantmännen, bekräftar bilden.
– Inkluderar vi hur beroende vi är av insatsvaror har vi noll självförsörjningsgrad av mat i Sverige, säger han.
Den viktigaste grunden för en förbättrad livsmedelsberedskap är enligt honom en ökad lönsamhet i det svenska jordbruket.
– Dels får vi mer produktion på det svenska territoriet, och dels får vi robusta företag som klarar detta, säger han.
I ett avreglerat jordbruk handlar det enligt Alarik Sandrup framför allt om att få svenska folket, livsmedelsindustrierna och handeln att hela tiden prioritera svenskproducerad mat. Då förbättras produktionens lönsamhet genom en ökad efterfrågan.
Men för att få fram livsmedel i hela landet ser Erika Olsson det som politikens obekväma uppgift att stötta lantbruket. Förlitar vi oss enbart till marknaden tror hon på en fortsatt utslagning av de gårdar som har svårast att producera billig mat.
– Vi ser ju idag en rasande storleksrationalisering och om det inte händer något kommer den bara fortsätta. Det skadar samhället, för vi blir så otroligt sårbara när vi har ett fåtal väldigt stora enheter, säger hon.
